Aftonbladet – 10 mars 1858, sida 2

Det. arma offret. som hört talas om baronetens äfventyr i Paris, hvarest hans rykte var högst tvetydigt, kastade. sig i broderns famn, förkrossad af-underrättelsen,. ehuru hon ännu blott. till hälften. kände sin olycka. Till hälften, sade vil Ack, det var -blott det aflägsna mullrandet som förebådade det annalkande åskvädret, Jag hade föresatt mig, fortfor Sam, åt se Dicks rival och fiende öch vaktade på honom på klubbens : Först betviflade jag möj ligheten att det var han, ehuru det var, klart som dagen. Nu på förmiddagen följde jag hans spår till hans förmyndares, mr Barnards hem vid Harley-street, sammanträffade med honom. och aftvingade honom bekännelsen om hans rang och namn. Och; denne onde man är min makeb snyf: tade Pet. Hur skall jag kunna säga dig det öfriga? fortfor Samy utom. sig af smärta. Och dock måste det. blifva dig meddeladt. Min syster! du känner blott hälften af hans brott. Han skröt, — ja skröt i min närvaro. öfver atthan bedragit dig. Hela ditt giftermål är olagligt och den prest, som förrättade vigseln, var ingen -prest — det var en bof som mot god betalning iklädde sig detta heliga kall. En djup suck, så lång och klagande som om det varit den sista, frambröt öfver den arma bedragna flickans läppar, men ej ett ord af förebråelse eller jemmer. I den djupaste oro försökte hennes bror upplyfta hennes hufvud, som hon tryckte mot hans axel, liksom hön ej kunde uthärda ens hans blickar; men Pet slöt sig endast så mycket fastare intill honom. Min Gud! utropade han; hon dör, hon dör , Hade. striden. inom henne räckt längre, skulle. hans förutsägelse måhända. gått i full