Aftonbladet – 10 mars 1858, sida 2

befarade att fullmäktige möjligen föresatt Big att behålla sista ordet och derföre uppköpa obligationer med stor förlust för statsverket, hellre än de nedsätta räntan under de en gång faststälda 9 procent. Skildrande derpå den ytterst betryckta penningeställningen i landet, på hvars verklighet anfördes mångfaldiga bevis, hemstälde talaren om det kunde vara fördelaktigt för landet att under sådana förhållanden minska lånetillgångarne i banken. Man finge ej förbise, att alla priser äro i fallande och att således icke någon spekulation och icke någon större varuimport kan under innevarande år ifrågakomma, hvarföre statstånefondens medel, om de till ett rimligt pris gjordes tillgängliga, hufvudsakligen skulle komma att användas såsom förlag för äårbeten, åfseende export, arbeten, som i saknad af ott sådant förlag komma att ligga nere, till skada och förlust icke blott för enskilde, utan ifven för staten, för hvilken det ingalunda är ikgiltigt om de individer, af hvilka den består, befinna sig i välstånd eller armod. Presidenten Åkerman trodde, att ett beslut att wu uppträda och återlösa de nyss utgifna oblizationerna ej skulle göra något fördelaktigt och för landets framtida kredit gynsamt inryck på den utländska penningemarknaden, ler vi ganska väl behöfva utplåna det ännu rortlefvande minnet af det sätt, hvarpå åtskilliga af Sverges fordna statslån blifvit liqviderade. Landets ära borde sättas öfver en möjiig penningeuppoffring, och derföre yrkade talaren afslag å betänkandet. Af de talare, som uppträdde för bifall, yttrade: frih: A. C. Raab, att han delade hr Hjertas -åsigter om penningeställningen i landet. men att han likväl biträdde utskottets frslag under den förutsättning, att bankofullmäktige väl ej kunna handla så hufvudlöst; att le uppköpa obligationer, hvarpå de skulle vinna högst 6 proc., innan de först försökt att mot en lägre ränta än den nu bestämda utlåna penningarne inom landet. Hr Gripenstedt ansåg, att endast erfarenheten kunde afgöra antingen de genom statslånet anskaffade tillgån-. garna skola befinnas otillräckliga eller öfverflödiga, och han trodde derföre, att för den händelse det sistnämda skulle blifva fallet och medlen följaktligen icke finna afsättning, borde fullmäktige ha tillfälle att söka genom obligationsuppköp döda lånet före de bestämda förfallotiderna. Han tillstyrkte derföre bifall; enär han ansåg någon ändring derigenom icke ske i ständernas beslut om länets upptagande, och han vore förvissad att fullmäktige ej skulle oförsigtigt begagna sig af den föreslagna rättigheten. Vid den af hr Hjerta begärda voteringen utföllo 57 röster för, men endast 10 mot förslaget, som sålunda blef rikets ständers beslut. Aterstår nu att se, om bankofullmäktige i öfverensstämmelse med den åsigt, som tyckes vara hr Schartaus, att de fått statslånefonden om händ, icke för ått lindra penningeställningen och främja näringarne i landet, utan för att lägga kapson på spekulationen och rörelsen; skola så begagna den af ständerna dem gifna rättigheten, att de börja genast uppköpa obligationer, så snart det visar sig att penningarne här hemma ej vilja gå åt möt 9 procents förskottsränta, hvilket de enligt hr Star taus resonnement böra kosta, om deras utsläppaude skall blifva för landet helsosamt. Visserligen betecknade frih. Raab på goda grunder ett dylikt förfarande såsom hufvudlöst; men af detta omdöme, som väl lärer få anses vara sunda förnuftets och allmänna opiniönens, skola-fullmäktige måhända icke låta sig något bekomma, ty detsätt, hvarpå de hittills behandlat denna affär, låter vänta ganska förunderliga saker från deras sida. Den söm lefver får väl se: