Aftonbladet – 8 mars 1858, sida 2

lemna dess ständerförsamling några af de lagstiftningsärenden, som nu tillhöra riksrådet. Det förra förminskår helstatsförfattningens geografiska territorium, det senare bevarar dess innehåll och till en del dess form och lemnar territoriet oförändradt, ehuru man undandrager helstatförfattningen en eller flere klasser ärenden. Båda förändra Holsteins särsilta författning och upprätthålla Danmarks numeriska öfvervigt inom riksrådet. Intetdera af dem skulle deremot tillfredsställa Tyskland. Det första efterkommer väl dess fordringar, men kränker hvad som ligger fördoldt bakom dessa, nemligen slesvigholsteinismen. Det senare åter efterkommer hvarken Tysklands pående om författningarnes formella ogiltigt eller dess anspråk på likhet i rättigheter. t första har den fördel, att det tvingar Tysklands hemliga, af Europa redan dömda tanke att kasta af sig masken, samt att det antingen afgör saken i allmänhet på ett tilliredsställande sätt — hvilket emellertid icke har mycken sannolikhet för sig, — eller ock törvandlar frågan från en rent tysk till en ropeisk. Det andra bibehåller till större deKA a ien det hittills följda systemet, hvilket minitören väl på sin tid öfvertog såsom ett arf från sina företrädare. men som man måste medgifva densamma hafva fasthållit med en adan faderskärlek, som om helstatsförfattnin;xen icke vore dess adoptivbarn, utan verklisen dess eget kött och blod. Hvilka fördelar må kunna vinnas af vår regerings uppträdande mot förbundet, beror ostridigt till en mycket väsentlig del af den allmänna politiska konstellationen i Europa, och ur denna synpunkt kan det icke nekas att vår ställning är ganska betänklig. Som vanligt i alla slesvigholsteinska frågor, står Preussen i främsta ledet bland våra fiender. Österikes egentliga stämning emot oss är måhända cke så fientlig, men för att icke förlora terräng i Tyskland, vågar det ej stanna efter Preussen; det fortsätter i denna fråga allt hvad less rival påbegynt, och så måste väl stormen ryta löst öfver Danmark. Bland förbundets öfriga medlemmar är Hannover, i sin egenskap af ridderskapets förlofvade land och derföre också delridderskapligaslesvigholsteinarnes naturlige fullmäktige, mycket förbittradt emot Janmärk och samma sinnesstämning råder hos de flesta småstaterna. Bayern, Sachsen och Wiremberg synas deremot mindre våldsamma, och Holland (för Luxemburg) sluter sig varmast till Danmark. Bland de icke tyska stormakterna är Ryssand afgjordt emot oss, enligt hvad såväl dess diplomatiska skrifvelser som de petersburgska organernas yttranden ådagalägga. Nyligen har ju till och med Petersburger Zeitung öppet och oförbehållsamt yttrat, att det enda rätta är att återinföra absolutismen och etablera Schleswig-Holstein. Dermed har onekligen nämde blad med all möjlig korrekthet uttalat våra fienders egentliga syfte, men då tidningen i en sådan politik ser bästa medlet emot skandinaviska planer och förhoppningar, så är det säkert ett stort misstag. England har visserligen förut varit gynsamt stämdt för oss, fastän den beryktade Wardska agitationen och det preussiska giftermålet icke kunnat befrämja vår sak; men huru det skall ställa sig efter ministerombytet, är svårt att veta. Likväl tyckes det vara ett godt tecken för oss att det ya kabinettet bland sina medlemmar äfven räknar Disraeli, som förut med värma förfäktat våra intressen. Frankrike tyckes också vara välvilligt emot oss, men attentatet med dess närmare och fjermare följder hafva ju i så många hänseenden förändrat situationen, att man kan befara att dess intresse för oss, om det än icke kallnat, likväl kan blifva mindre verksamt och inflytelserikt. Ju mera isolerad vår ställning sålunda är, desto vigtigare kan ået blifva att Sverge-Norge visar verksam sympati för oss; ett uppträdande från detta håll skall kunna utöfva betydligt inflytande såväl genom den vigt, som Europa skall tillägga dess röst i och för sig, som på grund af den förkärlek, hvarmed Sverge allmänt förmenas vara betraktadt i Tuilerierna. At ett diplomatiskt understöd från Sverges sida hos oss skall vinna det största erkännande, följer af sig sjelft, så mycket mera som icke allenast den allmänna meningen, utan äfven otvifvelaktigt vår regering i sin helhet är på förhand mycket gynsamt stämd för Sverge. Scheele gjorde oss i detta som i andra afseiden mycken skada: först bragte han det ga kabinettet i en skef och af detta allt annat än önskad, skenbart oppositionel ställning mot skandinavismen genom att sjelf uppträda såsom forcerad skandinav, och sedan komprometterade han, såsom bekant är, utan de öfriges vetskap, regeringen genom sin beryktade antiskandinaviska not; hans aflägsnande från styrelsen har således tndanröjt en rik anledning till missförstånd och förvecklingar i detta afseende. Som bekant är, har riksrådet varit samladt öfver halfannan månad; dess förhandlingar hafva emellertid icke erbjudit samma intresse som i förra sessionen, då vigtiga politiska frågor debatterades, Der gjordes visserligen ett kascheradt försök att förnya denna diskussion genom förslaget från de 6 hbolsteinarne att uppmana regeringen att inskränka lagstiftningsarbetet till de löpande angelägenheterna; men detta, gaf icke det väntade resultatet, så att det märkligaste härvid egentligen blef den precision, hvarmed Hannover i ett förslag till förbundsdagen lystrade till det af holstemarne gifna ordet. För öfrigt ha denna gång en mängd betydelsefulla lagförslag blifvit förelagda riksrådet; men dessa äro till sta delen af den natur, att man blott hos o