Aftonbladet – 8 mars 1858, sida 2

hvarje mensklig röst, tills ni är borta. Var nöjd med den fördel ni vunnit och förverka den ej genom ett fruktlöst försök att tvinga er till ett förtroende af mig, som ni aldrig skall erhålla. Med dessa ord gick hon — med ovanligt raska steg för sin ålder — framåt porten. som ledde från kyrkogården till. landsvägen: när hon kom till den, vände hon sig hastigt om för att se om Kön var följd. Såvida ni sätter värde på mitt löfte, Dick! ropade hon till honom, så stanna der niär:; våra vägar måste skiljas, såsom vårt hopp och vår fruktan. . Ynglingen stod qvar till dess hon försvunnit. Detta möte, som så oförmodadt egt rum och som slutats på ett så besynnerligt sätt. utöfvade i ett afseende en välgörande verkan på hans sinne — det ledde hans tankar ifrån det bedragna hopp han så nyss erfarit och gaf en hvila åt de bittra, smärtsamma känslor, som hotade att förstöra all lifvets glädje. Det första intryck Nan Willis uppförande gjorde på honom var att hon var vansinnig; en hastig eftertanke öfvertygade honom dock snart, att han bedrog sig deri. Hennes ord syftade alltför tydligt på Roderick Hastings, att han skulle kunna betvifla hennes kännedom at dennes häftiga fiendskap emot honom, ehuru det var konom lika oförklarligt som förr, hvarföre han hyste detta hat emot honom. Jag måste söka lösningen på gåtan i et annat land, sade han, ty det vore fåfängt att söka förmå Nan säga något vidare. Jag känner henne alltför väl, för att kunna hoppas derpå. Det är en besynnerlig blandning af godt och ondt i hennes natur — det vore oklokt att trotsa henne. Hur förunderligt länka sig ej våra ödeni fortfor han efter en