Aftonbladet – 8 mars 1858, sida 2

stunds tystnad. Försynen tycks med sin mäktiga hand hafva till Australien fört alla som kunna sprida ljus öfver mitt förflutna lif — Martha, hennes bror, Amen Corner — och genom en kedja af förhållanden — med eller mot min vilja, uppmanas jag att följa dem. För en vecka, en enda kort vecka sedan skulle ej utsigten om ett grefskap kunnat fresta mig att lemna England — och nu flyr jag villigt denfrån. Men gå hvart jag vill, tillade han med en suck, kan jag dock ej fly mig sjelf. Tanken att Patience troligtvis skulle oroa sig öfver hans förlängda frånvaro förmådde Dick att återvändatill byn. På vägen dit, följde han den låga mur, som inhägnade Crowshalls park, och som skilde denna från allmänningen. Under det han gick framåt ängen, försänkt i sina, både bittra och ljufva tankar, uppbans han af en högväxt axelbred karl, klädd som skogvaktare, hvilken, sedan han forskande sett på honom, helsade god aftonn. God afton, svarade Dick och påskyndade sina steg, ty han kände sig ej böjd för sällskap; mannen höll jemna steg med honom. Jag ber om ursäkt, sir, sade han; men jag tog er för en krypskytt, det var orsaken, hvarföre jag såg så nyfiket på er. Ni är väl icke missnöjd på mig ? Icke det minsta, min vän. Främling här på orten, sir ? Nej, svarade vår hjelte kort, ty han började finna något besynnerligt i karlens ihärdiga försök att inleda ett samtal med honom. Ni har kanske vänner här ? Kanhända. s Ni tycks ej vara särdeles hågad för samtal, anmärkte den förre. Det hade annars varit min mening att bjuda er på ett nöje. Jag tänkte ni kunde varit road af en god