Aftonbladet – 8 mars 1858, sida 2

ören 7720, aktörselevskolan 6775. Lyriska scenens tat vpptager 16 sujetter (9 sångare och 7 sångerskor) ned 40,000 rdr lönebelopp, och den dramatiska 24 ujetter (15 aktörer och 9 aktriser) med 48,000 rår önebelopp.! — Från vestra Wermland skrifves till Åmåls Weckoblad: Från norska sidan börjar nu en och annan timnerhandlare besöka vattendragen och göra anbud å immer. Ehuru i senaste tiden, torde dock detta förinleda till någon rörelse i skogarne längs de till Norge ledande vattendrag. Den prisnota, som erbjulits, är något högre på 12-tums timmer, men betydigt lägre på smalare dimensioner än förlidna årets — och som högst ringa del af de partier timmer, som finnas qvar i skogarne, hålla 12 tum, är detta en fint af hrr norskar att lura bönder,, hvilket roligen lyckas, helst penningebetrycket är stort. Bruken börja nu smått inköpa säd af allmogen och hafva prisen varit 7!v, å 8 rdr för hafre och 14 aå 16 för råg efter godhet. — Man läser i Hernösandsposten för den 4 lennes: Sedan mälarebankens härvarande kontor åter öpat sin kreditiv-verksamhet till samma vidsträckthet m förut, och efterfrågan på trävaror från utlandet rjat göras, hafva affärerna på platsen vunnit nåzot mera lif. På landsbygden är ställningen mera yckt, och postdagligen ingå underrättelser om nya allissementer, hvaraf visar sig, att landthandeln hittills icke varit grundad på förutseende och skicklighet att sköta affärer. — Rörande affärsställningen i Norrbotten ser man i Luleåtidningen Hvad har händt? för den 27 Februari: Den af oss för några veckor sedan meddelade uppiften om, att vid en utmätningsauktion i NederCalix några felfria bästar slagits bort för 10 åa 15 rdr, är visserligen riktig, men detta resultat lärer bafva tillkommit genom tillfälliga eller beräknade omständigheter, såsom att hästarne uppbjödos på aftonen, då nästan allt folk redan aflägsnat sig o.s.v. I nämde socken samt i en och annan af de ännu nordligare socknarne lärer allmogen icke vara försatt i särdeles bekymmersam belägenhet, hvilket likväl får tillskrifvas ett i Calix etableradt grosshandelsbolag, som eger betydliga fordringar i denna och kringliggande orter, men varit i den lyckliga ställningen att icke behöfva indrifva desamma, utan kunnat lemna ett säkerligen behöfligt anstånd. Från Öfver-Luleå, Råneå och andra ställen i länet låter det deremot verkligen bedröfligt. Vid nyligen hållna tinget i Råneå upptog inteckningsprotokollet nära 100 paragrafer eller flerdubbelt så mycket som vanligt. Sjelfva Gellivareverken hafvaicke blifvit förskonade. Som vi hört uppgifvas har H. M:t konungen på bolagets egen begäran sökt inteckning i dessa verk för en återstående fordran af öfver 300,000 rår. — I samma tidning skrifves rörande Gellivareverken: Då vi i ett föregående nummer uppgifvit, att Gellivarebolaget ämnar nedlägga nästan all bruksoch sågverksrörelse, anse vi det icke vara ur vägen atta med några siffror gifva ett ungefärligt begrepp om den betydande plats detta bolag intar-i länet samt om den ofantliga vidd dess possessioner upptaga. Bolaget eger nemligen 5 jernbruk, 4 masugnar, 10 sågverk, 3 qvarnar, 193 hemman och nybyggen, hvaraf de, som äro åsatta skatt, kunna upptagas till ungeär 117 mantal, samt dessutom några lastageplatser. Bolaget utgöres af följande herrar: Anker, 3 bröder Stang, P. Kleman, Kjellberg, Sevell, Rosenberg, Vaye, Petterson Son och Th. Meyer. Att dessa verk med outtömliga tillgångar på den utmärktaste jernmalm och med otroliga sträckor af odlingsbar jord, likväl svårligen kunna bära sig, kan man finna endast deraf, att ett sk malm i transport kostar ända till 4: 24 å 5 rdr. Sågverken betäcka dock till en god del de förluster, som göras på jerntillverkningen. Bolaget har derföre äfven hufvudsakligen drifvit sågverksrörelsen; men månt om skogen eller bekymradt om framtiden tyckes detsamma ej hafva varit, då det cke aflönat någon skogsbetjening och då det, snart agdt, helt och hållet försummat jordbruket. Detär nemligen icke bolagets förtjenst, att en eller två af dess possessioner hafva så högt drifvit jordbruk, att de skulle kunna bära sig endast såsom landtegendomar. Detta lärer åtminstone vara händelsen med Medlersteins bruk och till äfventyrs äfven med Selets, hvilka begge äro bland de först anlagda af dessa verk. Vi hafva oss bekant att bolaget rent af förbjudit alla nyodlingar. Under sådana förhållanden tyckes det som bolaget mera afsett en ögonblicklig vinst, än de stora förmåner verken genom ändamålsenliga förbättringar och genom tillfälliga uppoffringar i framtiden kunnat bereda detsamma. I fråga om så stora och rika egendomar passar det sig föga att ur kälkborgerlighetens och en inskränkt egennyttas synpunkt blott söka bereda sig en hastig vinst. Bolaget har antingen icke tillräckliga kapitaler (Anker anses dock för en af de rikaste män i Norge), eller också saknar det förmåga och vilja att se en sak i stort. Som det nu är, kan Gellivare hvarken gifva sina egare den påräknade profiten eller vara af väsentlig nytta för länet och dess invånare. Aldraminst kan det vara en källa till oberäknelig nationalegendom, hvartill naturen uppenbarligen ämnat detsamma. För att det må komma till detta mål, erfordras i första rummet jernvägar. — Man måste i detta afseende tillerkänna hr Kleman stor förtjenst framföride andra bolagsmännen. Han lät nemiigen förliden sommar på egen bekostnad göra undersökningar för jernvägsanläggning från Gellivare till kusten, Nu mera tyckes man dock icke heller hafva särdeles anledning att grunda sitt hopp på honom. — Sedermera får man icke sky några uppoffringar och kostnader för utdikningar och myrodlingar, på det verken må till hufvudsaklig del kunna förlägga sig sjelfva uti spanmålsväg. Slutligen erfordras en rationell behandling af skogen. — Till alla dessa anläggningar och förbättringar tarfvas visserligen millioner, men likväl icke flere, än att företaget ligger inom den påtagligaste möjlighets område. En jernväg skulle bereda tillfälle till den i öppen dag liggande malmens afyttrande och en del af vinsten kunde ju afsättas till jordens odlande. — E. 0. hofpredikanten magister S. B. Ponten har af patronus, egaren till säteriet Mårgretelund, blifvit kallad till kyrkoherde i Öster-Åkers pastorat (patr. 2 kl.) af erkestiftet. — Strengnäs konsistorium har till ansökning anslagit Mörkö pastorat (patr. 3 kl.) på grund deraf, att patronrättigheten för närvarande ej är styrkt och konsistorium i gemen åligger att om tjenstens uppehållande försorg draga,. Pastoratet är att tillträda den 1 Maj. .— Vid hållet val den 7 Febr. till återbesättande af Wahlö pastorat, erhöll kyrkoherden i Wada och Angarn F. A. Anjou 2?7,,;; röster, förste komministern C. Jerling ;, samt komministern A. P. Iseus 42?677,,,,; röster. — Vid samma dag hållet kyrkoherdeval I Folkärna af Westerås stift tillföllo rösterna med stor vluralitet prosten i Skultuna mag. J. F. Åkerblom.