Aftonbladet – 4 mars 1858, sida 2

efter den bestämda tiden; ban var den sannskyldiga personifikationen af ordentlighet och prydlighet, och skulle ansett en plump, oriktighet eller utskrapning i sin hufvudbok som en dödssynd. Såvida blott m:r Quills på vanlig tid hunnit afsluta sina räkenskaper, var hans samvete lugnt. Han var ungkarl — ett förhållande, som i någon mån kan förklara hans pedantiska ordentlighet. Hans bekantskap med verlden inskränkte sig till City. Hans beläsenhet till börsunderrättelser i Times och intressetabeller. Hans kunskaper i geoorafi till en sväfvande föreställning att det fanns ett öde land bortom Highgate och Hampstead — längre sträckte sig aldrig hans resor. Som vi nämde, hade detta lefvande urverk tillåtit sig någonting liknande en känsla af ömhet för Dick. Han beundrade hans vackra handstil, hans noggranna uppmärksamhet — med ett ord, hans förtroende till Honom var så stort, att efter första månaden gick han. sällan igenom den unge kontoristens räkenskaper mer än tvenne gånger. M:r Tarleton, sade han, har ni afslutat ert saldo ännu ? Icke ännu, sir. Någon. svårighet?, Icke som jag. har funnit. Detta var alldeles sant, ty om papperet med de långa sifferkolumnerna blifvit borttaget från pulpeten framför honom, skulle ynglingen haft svårt att säga, om det innehållit egyptiska hieroglyfer eller bokstäfver från Pamplist-manuskripter: Flitig yngling, tänkte Kassören; bör icke Jägta på honom. Några minuter senare kom mr Barnard. Det låg ett allvar i hans sätt och utseende, som icke undföll den unge älskarens uppmärksamhet, hvars hjerta bäfvade vid tanken på, den