Aftonbladet – 4 mars 1858, sida 2

att äfven viljans energi så småningom går förlorad. Har ett helt folk, till följd af bekymmer och lidanden, försjunkit i denna likgiltighetens dvala, som så lätt kan öfvergå till död, så fordras det icke blott en i botten ädel folkanda, utan äfven starka yttre eggelser genom öfvermått af godtycklig behandling, för att rycka upp detsamma till förnyadt lif och verksamhet. Sådana eggelser ha i alla tider icke fattats det svenska folket — och derföre lefver det än. Vår historia är rik på dylika vädjanden till den yttersta folkviljan, och — om vi icke alltför mycket misstaga oss — är detta ett våra häfder genomgående hufvuddrag, som ännu i dag friskt fortlefver, och som skulle ramträda i dagen, om det gälde på fullt allvar att kämpa mot förtryck och undergång. Huru den svenske bonden småningom blef alltmera öfverflödig på herredagarne,, är af historien bekant. Lika kändt är ock, huruledes, då genom adelns och prelaternas partistrider och stämplingar fäderneslandet bragtes på branten af sin undergång, det var han som, lemnande härd och plog, drog ut för att rädda detsamma. Så hafva tider varit, då äfven bonden betydt något, betydt mycket, betydt mest, och då regenten i honom nödgats söka itt enda och starkaste stöd. Vigtiga epoker i vår historia utvisa, att bondeståndet mäktat göra sin stämma gällande på det mest inflytelserika sätt. De största tilldragelser i vårt land hafva timat till följd af regenternas rådplägningar med allmogen, eller till följd af denna allmoges enskilta rådplägningar, man och man emellan, om fäderneslandets bästa; och de skönaste bladen i våra häfder äro de, som bevittna de till patriotisk glöd stegrade folkkrafternas uppkallande till kamp mot. inhemskt och utländskt förtryck. Men detta bondeståndets inflytande har städse gjort sig gällande mera utom än inom representationen. Detta har visat sig allt ifrån den tid, då bondeståndet, under regenterna af Wasaätten, hvilka hade allmogen att tacka för sitt välde, småningom blef en integrerande del af riksförsamlingen. Man kan till och med säga, it dess mera laglikmätiga inträde i denna församlig betecknades af en ny följd af pålagor och skatter. Det aristokratiska förtrycket hade hvilat tungt öfver den svenska allmogen, och den kunde göra sin makt och sitt inflytande allt mindre gällande, ju mera den i sjelfva verket blef lagligen berättigad dertill. Det största beviset härför återfinnes i de ständigt ökade räntor och natura-prestationer, hvarom våra jordeböcker vittna: Den omätliga skilnaden rrellan förr och nu låg redan deruti, att skatterna, som ursprungligen varit tillfälliga och beviljats för vissa behof, nu blefvo permanenta, Härigenom var bondeståndets ställning till fäderneslandet och medstånden bestämd för sekler. Mot det förtryck, hvari allmogen hade råkat, fanns blott en hjelp: upplysning; men tiden dertiil var ännu icke inne, och, de maktegande drogo nog försorg om att den icke skulle komma alltför snart. Om än i den tidens konseljer någon liberal stämma stundom höjde sig till förmån för det betryckta folket, så Var dock pluralitetens gemenligen sådan, som återfinnes i det bekanta uttrycket om svinfötternar. Bondeståndets historia inom representationen. företer således inga lysande sidor; och man kan säga, att det är först med innevarande århundrade som bondeståndet der verkligen begynt att ega någon historia i bredd med den stigande upplysnimgen. Ty kasta vi en bliek på bondeståndets ställning inom representationen ända från Gustaf Wasa till frihetstiden och ett godt stycke bortom densamma 7), så finna vi den alltid ytterst beträngd och hjelplös. Och orsaken? Bondeståndet har aldrig. der kunnat uppbära sig sjelft. Det har alltid blifvit öfverflygladt, icke af brist på fosterlandssinne och ädla syften. men af brist på sådana krafter, som äro de mest verkande och uträttande i en ståndsrepresentation. Hvarifrån skulle väl bondeståndet hafva tagit denna habilitet, denna politiska smidighet, som så väl vet att limpa sig efter de yttre förhållandena och göra sig dem till godo? Dessutom fattades alltid bondendet ett vigtigt medel till inflytande: tillg upplysning, Den redliga viljan, det )da uppsåtet räcka icke till i en riksförsam. hvilken skall utgöra likasom en hä andets yppersta intelligenta krafter. För att verka der, måste man äfven kunna det. Vare härmed icke sagdt, att bondeståndet icke stundom egt utmärkta medlemmar, som kunnat pryda hvilken rådplägande församling som helst; men hvad dessa ledamöter verkat och uträttat, det hafva de icke ututträttat såsom medlemmar af bondeståndet, utan såsom medlemmar af representationen. bondeståndet har, sedan dess inträde der, aldrig egt någon annan än en repressiv, en återhållande kraft. Dess ställning var ursprungligen oppositionens, och den måste vara och förblifva det, emedan sjelfuppehållelsen varit och är det förnämsta föremålet för bondeståndets omsorger och verksamhet. Något positift. inflytande inom representationen har bondeståndet således aldrig egteller kunnat ega, ty dertill voro. dess krafter alltid för ringa, Hvad bondeståndet deremot kunnat göra har varit att emot de makthafvandes önskningar och tilltag hålla tillbaka, pruta, protestera. Sjelfva karakteren af dess opposition har derigenom blifvit och är fortfarande i grunden. mera konservativ än man gemenligen föreställer sig. Tänker man rätt ) Bondeståndet var, såsom bekant, under frihetstiden uteslutet från det vigtigaste riksdagsutskottet — det s. k. sekreta — och fick väl ändtligen der inträde, men blott till underlägset och betydelselöst antal.