Aftonbladet – 2 mars 1858, sida 3

sDå fördelning af hägnad göres, tage hvardera sidan sin andel i en sträckning, der ej ahnorlamda åsämjes; varde ock, så ofta ny delning sker af stäng. sel, som-redan upprättad är, hvarje delegare, så vidt ske kän, bibehållen vid den sträcka han förut haft eller njute, der:han något af sin förra hägnåd mot denna sämre utbyta måste, ersättning för skilnaden i värde. 7 Ej-hafve dock den, som vid ny delning af redan upprättad hägnad njuter minskning iden hägnadsskyldighet; honom förut ålegat, rätt att för den hägnad, från hvars underbållande han befrias, fordra betalning af den, som med samma hägnad för framtiden belastas utöfver sitt förra hägnädsbelopp; utan må denne sådan hägnad utan ersättning öfvertaga, sedan den blifvit af-den andre i giltigt stånd satt. Jemte det reservanten i denna 3 inrymt de stadganden, som motsvara 8 i beredningens förslag, finnes här i sista mom. intaget stadgandet i 16 af lagförslaget; och motiverar reservanten sitt förslag i sistnämde hänseende på följande sätt: Slutligen har jag uti senare mom. af 10 , som motsvarar 16 s i texten, ansett det stadgande, som beredningen der antagit blott för det fall, att vid den nya lagens införande en förändring sker i sjelfva grunderna för stängselskyldigheten; böra utsträckas jemväl till det fall, att sådan förändring, under fortsatt tillämpning af den nya lagen, sker till följd af den i 5 S af texten tillåtna jemkning, emedan i alla de fall, då genom ny fördelning af en redan upprättad hägnad den ene får mindre och den andre får mera att underhålla, än han förut haft, samma billighetsskäl synes tala för den ifrågavarande lindringen. I nära öfverensstämmelse med ofvanintagna 10 i reservantens förslag är nu 14 i den nya förordaingen affattad i följande ordalag: För hägnadsskyldighetens fullgörande ansvare alltid de, som i egoskilnaden Kvarandra möta, och tage id fördelning af hägnaden hvardera sidan sin andel n sträckning, der ej annorlunda. åsämjes.. Sker åidan förändring i eganderätten till den jord, för hvilken stänges, att å andrå sidan jorden styckas eller förut styckad jord sammanlägges; och tarfvas till följd deraf ny delning af redan upprättad hägnad eiler fordras sådan ny delning af annan orsak, som till förändrad grund för höguadsskyldigheten föranleder, varde ock en hvar, så vidt ske kan, bibehållen vid den sträcka han förut haft, eller njute, der han något af sin förra hägnad emot annan sämre utbyta mäste, ersättning för. skilnaden i värde; Ej-hafve dock den, som vid ny delning af redan upprättad hägnad njuter minskning i den bägnadsskyldighet bonom förut ålegat, rätt att för det hägnadsbelopp från hvars underhållande han befrias, fordra betalning af den, som dermed för framtiden utöfver. sin förra hägnadsskyldighet belastas. Efter denna utredning synes svaret på ofvanupptagne fråga vara lätt. Man finner deraf till en början, att 14 innehåller bestämmelser ej allenast för de fall, då, efter det författningen trädt i verket; förändring i eganderätten till jord, för hvilken-stänges, föranleder till ny delning af redan upprättad hägnad, utan äfven för sjelfva öfvergången från den gamla till den nya lagen; på hvilket sistnämde förhållände följande ord i y syfta: eller fordrar sådan ny delning af annan orsak, som till förändrad grund för hägnadsskyldigheten föranleder. Man finner vidare att någon tid ej blifvit bestämd för en allmän öfvergång från den gamla till den nya lagen, utan qvarstår stängselskyldigheten efter gamla förordningen till dess fråga om förändring efter den nya väckes och genomföres. Detta inses såväl vid jemförelse af lagkomitåns och lagberedningens olika förslag till öfvergångsstadganden: och, af nyss citerade ord i 14 , som isynnerhet af sista mom. i 3 4. Detta mom. lydde i ursprungliga förslaget sålunda. .och vare förthy de hägnadsdelningar, som, jemlikt äldre författningar, efter annan grund blifvit uppgjorda, ej vidare gällande: men sedan vid förslagets grariskning i högsta domstolen -emot omförmälde stadgande blifvit anmärkt, att, om all ansvarighet för fldre hägnader upphörde och dessa finge borttagas isamma stund, då nya författningen trädde utr gällande kraft, skulle sännolikt, intilldess nya delningar hunnit åstadkommas, ett menligt tillstånd af stridigheter, osäkerhet och brist på egofrid uppstå; så blef, till följd af denna anmärkning, omförmälde möm. ändradt till följande i den nu gällande författningen bibehållna lydelse: Och må förthy äldre bägnadsdelningar eller beslut, hvarigenom hägnads skyldighet efter förra författningar blifvit bestämd, ej ligga i vägen för hägnadsskyldighetens bestämmande enligt nu stadgade grunder, då fråga derom väckesn Häraf följer, att ingen är berättigad att, såsom på många ställen lärer skett, nu genast godtyckligt upprifva sina hägnader i de rågångar, der man efter nya förordnitgen blir befriad från hägnadsskyldighet, enär denna skyldighet fortfar efter gamla förordningen tilldess fråga öm den nyas tillämpning blir väckt och afgjord. Svaret på den andra frågan innefattas till en del uti och sammanfaller med svaret å den första. Stängselskyldigheten efter gamla stadgan fortfar till dess fråga om delning efter den nya förordningen blir väc:t och afgjord. Till detta afgörande hörer att en jemförande vidräkning skall ske ö ver stängselskyldigheten efter gamla och efter nya grunden. Det bör uträknas hvad hägnadsbelopp hvarje delegare underhållit efter gamla och. huru långa sträckor han får efter nya förordningen, på det en liqvid må kunna ega rum sålunda, att den, som: vid ny delning af.redan upprättad hägnad njuter minskning i..den -hägnadskyldighet honom förut ålegat, får utan ersättning afstå det hägnadsbelopp, från hvars underhållande han befrias, till den, som der med utöfver sin förra hägnadsskyldighet belastas, såsom orden i sista mom. af 14 lyda. Om t.-ex. A är omgifven af 2 grannar, B och C, och A förut mot B hållit 2500 och mot C 4000 aloår hägnader, men han enligt nya grunder mot B får endast 2000 och mot C 3000 alnar, så skall han utan ersättning afstå till B 500 och till C 1000 alnar af sina förut underhållna hägnader. Utgöra B och C särskilta stängsellag, måste inom hvartdera af dessa en särskilt vidräkäning och liqvidation verkställas, så att det stängelbelopp, som A till hvartdera stängsellaget afstår, må utdelas emellan delegarne efter. den: stadgade grunden, så att den; som får mer hägnader än han förut haft, får sin tillbörliga andel af. det öfverskott A till stängsellaget lemnat. Svaret på den 3:dje och sista frågan erhålles om man jemförer lagberedningens förslag till ofvanintagne 16 med lydelsen i 14 nya förordningen. Den förra n afslutas med ordefi: och hålle denne den sålunda öfvertägna hägnaden, sedan den blifvit af den andre i giltigt stånd satt. Bestämmelsen härom är utesluten ur 14 S. Man fann det nemligen obilligt att den, som skall till en a-nan afstå sin hägnad, derutöfver skulle belastas med skyldigheten att. försätta den i giltigt stånd. Af detta uteslutande. och då något stadgande om ifrågavarande hägnaders försättande i gilt stånd således ejfinnes; följer att de hägnader, mån till annan måste afstå, få aflemnas i det skick de befinnas.