Aftonbladet – 2 mars 1858, sida 3

strid med de grundsatser du förut yttrat. Har du ej alltid sagt mig, att det sista vi böra högmodas öfver är rikedomen ?, Och jag säger dig det ännu, som, förr; ej derföre att det är nödvändigt, ty jag anser dig vara den sista person i verlden i stånd till en så låg förvillelse. Du vill-ej förstå mig,, fortfor miss Atkins, eller rättare sagdt, föreger du att icke göra det, och uppmanar mig således. att yttra mig tydligare än jag skulle önskat. Hur. stort skulle -ej; din ädle fars missnöje blifva, om han genom verldens tanklösa prat fick skäl till den misstanken att den yngling, hvars välgörare Han varit, i hemlighet sökte vinna hans dotters kärlek ? Ack; det är ej att frukta för,, sade den rodnarde flickan; i denna mening skall åldrig Dick älska mig. Jag hoppas det, sade hennes vän. ty det skulle. endast bringa sorg öfver er båda. Marion såg på henne, som om hon ej kunde fatta. huru sorg och kärlek kunde följas åt. Hon var öfvertygad att hennes gode eftergifne far ej skulle neka något som i så hög grad vore ett medel tillshennes lycka. I detta fall vär hon fullkomligt lugn: : Litet kunde hon tänka, att. långt innan hon sett den, som hon skänkt hela sin kärlek, hade hennes hand blifvit bortlofvad åt en annan, af denne far; om hvars ömhet och efterlåtenhet hon gjorde sig så säker. Det var visserligen ej klokt handladt af mr Barnard; eller att, då han så bestämt för hennes framtid, tillåta sin dotter och Dick att lefva samma hem, der år efter år deras fortfarande förtrolighet blef alltmer farlig för deras lugn. De gamle förestälde sig Cupido som blind — kanhända var kärleksguden det i deras lägar. Skulle hans attributer nu utdelas, börde bindeln flyttas från hans ögon till:för