Aftonbladet – 26 februari 1858, sida 3

Låt mig då se dig glad igen! utropade hycklaren, drog henne till sig och tryckte en judaskyss på hennes panna — denna panna, som varit så skön och ren innan passionens storm hade fläckat den. Mabel log och hennes man lemnade rummet. Men detta leende var blott en solglimt; det försvann åter lika hastigt somdet kommit; samma stund hon blef ensam och påminde sig huru ofta han förut låtsat en dylik ömhet, då han velat verka på hennes känsla och genomdrifva någon plan mot hennes förmögenhet. Falskhet,, mumlade hon, endast falskhet! Hans hjerta är hara aska. Han har säkert något motiv att blifva bekant med denne gosse. Jag känner på mig att han och sir Mark vilja hans förderf. Jag skall vara vaksam, och skulle jag finna att — men nej, nej, detta hopp är för orimligt, för otroligt. Jag har ej rätt att hoppas att himlen skulle förläna mig ett medel till färsoning. Hon fullbordade skyndsamt sin klädsel och inträdde i matsalen just som Roderick gifvit baroneten en vink att icke nämna Crowshall under loppet af deras samtal. FEMTE KAPITLET. Och du, som var min fiende, dig söker Jag upp uti min smärtas dagar. — Få mennskor hade en :så hög grad af skicklighet att. utforska motiverna till en persons handlingar, som mrs Hastings. Med mycken naturlig skarpsinnighet förenade hon den egenskap, som tillhör hennes kön, att nemligen göra slutsatser på samma gång hon fick en förmodan och kom således till en visshet, som vi männer blott vinna genom långsamma och tröttande förnuftsslut. Den ovanliga uppmärksamhet hennes man egnat Dick FTarleton, det