Bondeståndet. Af inträffadt förfall för talmannen, fördes ordet af v. talmannen. Emot statsoch ekonomiutskottets betänkande n:r 53, med svar å motioner om förändrad organisation af rikets landoch siöförsvar, anmärkte Ödman såsorh saknande motstycke i annat land med representativ författning, att utskottet först nu efter ett helt år framkommer med svar, hvilket likväl icke innehåller annat än att numera intet är att i saken vidgöra, sedan ständerna godkänt alla anslag. I en allmän folkbeväpning låge dock egentligast förtröstan om rikets försvar och denna vid 1823 års riksdag först väckta fråga kunde icke falla. Han yrkade ait betänkandet, som vore ytterst skralt till sina motiver, borde läggas till handlingarne, men med ogillande; ett sådant beslut skulle ock bäst öfverensstämma med ståndets vid föregående riksdagar framstälda tankår; hvarjemte talaren påyrkade en underdånig skrifvelse i samma syfte. Ola Månsson medgaf-väl, att rikets försvar berodde af folkbeväpningen, men ville icke medgifva en sådan skrifvelse nu i elfte timman, som den Ödman yrkat, ty den skulle stå i strid med en annan redan aflåten skrifvelse om beväringen, och yrkade antingen bifall, eller åtminstone att vid utlåtandet finge bero. Mengel förenade sig med Ödman; Sahlström erinrade, att ståndet ej rådde för, att skrifvelsen kom så sent, samt förklarade sin ledsnad om ståndet afveke från förut uttalad tanka. Anders Persson från Örebro län fann det nedslående att efter 13 månader få ett betänkande som detta och begärde att det blefve med ogillande lagdt till handlingarne, hvarigenom ståndet för framtiden icke bundit händerna. — Efter votering blef dock betänkandet bifallet med 28 ja mot 24 nej. Utan diskussion biföllos statsutskottets betänkanden n:ris 279 och 280; statsoch banko56 et 57 lagutskottets 78,79, 80, samt lag och ekonomi n:r 52. ST DDENPARITPRRIETEA