Aftonbladet – 26 februari 1858, sida 2

mark och tyska förbundet bjuda till att smussla undan, är huruvida Slesvig skall vara tyskt eller danskt. Det var denna fråga, som gaf anledning till sista kriget och de ändlösa underhandlingar, som derpå följde, och det är denna fråga, som äfven nu är å bane, fastän maskerad. Europas stormakter ha afgjort denna fråga. De ha förvisat Schleswig-Holstein till de overkställbara politiska grillernas Hades, och vi föreställa oss att de icke ämna tillåta att Danmark öfverfalles och Europas fred störes, derföre att Tyskland ännu gör anspråk på en dansk provins, som aldrig tillhört tyska förbundet och utan hvilken konungariket Danmark knappast kunde sägas vara till. Oss synas de danska förslagen vara klara och billiga. De äro åtminstone förenliga med sundt förnuft, en egenskap, som all vår vördnad för Tyskland icke kan förmå oss medgifva att Tyskland eger. Dessa förslag gå ut på en författning för Danmark till Eidern. Vid denna flod upphör Danmark och Tyskland tager vid, hvarföre också Holstein och Lauenburg, ehuru fortarande utgörande en del af konungens af Danmark stater, ehuru icke af Danmark, skulle styras såsom tyska provinser, alldeles på samma ätt som Luxemburg styres såsom en tysk provins och likväl utgör en del af holländska konungens besittningar. Detta är allt hvad Pyskland har rätt att begära, och detta är hvad Danmark är redo att medgifva. Må tyska förbundet hädanefter lemna en svagare granne i fred för sina hotelser, och må det isynnerhet upphöra med sin inblandning i de rent lanska angelägenheter, med hvilka det nylisen på ett så ovanligt och så oförståndigt sätt velat taga befattning.