Aftonbladet – 26 februari 1858, sida 2

anmärkte vår hjelte, som aldrig hört så mycket af sin väns historia förut. De dögo, svarade dansören med rörelse. Så ung jag var, kan jag ändå påminna mig hur min far en kall vinternatt blef hemburen från skådeplatsen. Golfyet hade gått sönder och i fallet bröt han af sig båda benen. Han dog inna morgonen. — — Min nästa hågkomst,, fortfor han efter ett litet uppehåll, vär af min mor på fattighuset. Hon lefde ej änge, och på den grund att vi ej tillhörde församlingen — liksom någon känsla af mensklighet ej kom i fråga vid behandlingen af socknens angelägenheter — erhöll en kringresande konstmakare fem pund, med förbehåll att taga oss under sin vård. Sedan penningarne blifvit förstörda — ty han var en försupen och eländig stackare — ville han gerna bli af med oss; men vi höllo oss fast vid honom med hela hungerns ihärdighet, till dess vi blefvo af något värde för våra tjenster, och då lemnade vi honom. Du vet det öfriga, ty det var snart derefter du fann 0ss med Webbs. Jag skulle gerna vilja veta hvad som blifvit af demp, sade Dick. Med alla sina löjligheter, var det goda menniskor. Och stackars Gog? . De äro väl döda, kan jag tron, filosoferade Sam; kringresande aktörer äro ett kortlifvadt slägtes Farväl. Vi träffas åter om ett par dagar. Dick var ej missnöjd att blifva lemnad allena. Ej att han på något vis tröttnat vid sin väns samtal, som stundom öfverraskade honom, ej endast genom sina egendomliga åsigter, men ock genom sitt originella framställningssätt, Det var en naturlig följd af det ensamma, oroliga lif Sam fört, att han tänkt mycket, Studerrummets arbeten wWoro honom förnekade, men ensamhet och allvar