Aftonbladet – 26 februari 1858, sida 2

selytism och falska läror; den kyrkliga enhetens vidmakthållande; farhågorna, att staten skulle bli indifferent för allt andligt, och att katolicismen skulle såsom en beväpnad man inbryta i den ej längre af strafflagar skyddade svenska kyrkan, m. m. Den logiska bevisningskraft, det varma nit och den klara diktion, som man är van att värdera i hr Trottets framställningar, återfunnos äfven vid detta tillfälle i fullt mått, och särdeles gripande voro talarens slutord, då han anslog sina åhörares medkänsla för dem, hvilkas heligaste rättigheter förtrycket kränkt, och då han uttalade en vältalig uppmaning att oaflåtet verka för den sak, som är frihetens och sanningens egen. Vi hänvisa föröfrigt till sjelfva föredraget, som vi i öfversättning börjat införa i dagens nummer. — Sedan Klara församlings folkskolestyrelse genom arkitekten Aug. Hoffmans oförtrutna bemödanden och oegennyttiga nit fått den för inrymmande af församlingens fattiga barn beslutade skolebygnad färdigbygd och fullkomligt ordnad, hade bemilde styrelse och en större del af församlingens invånare tillika med kyrkoråd och ledamöter af stadssamt ordningsnämden inbjudit arkitekten, som icke velat emottaga något arfvode för sitt hedrande uppdrag, till en festlig tillställning å Hötel de Suede sistlidne måndagsafton, hvarvid under supån honom förärades såsom vedermäle af församlingens tacksamhet en silfverpjes, föreställande en kärfve och förfärdigad å silfverarbetaren :Palmgrens verkstad. Arbetet, som vittnade om konstfärdighet, öf verlemnades af kyrkoherden Wensjoe, som i hjertliga och förbindliga ordalag tolkade församlingens erkänsla till hr Hoffman för det ätt, hvarpå han tillförene och nu senast gjort sig förtjent af Klara församlings hågkomst. (P. T.) — Enligt Östgötha Correspoudenten har biskop Hedrens helsotillstånd nu betydligt förbättrats. — Från landsorten klagas allmänt att, ehuru med innevarande år räkning i riksmynt tagit sin början, af det nya myntet likväl litet eller intet finnesvi rörelsen. I synnerhet skall bristen på skiljemynt ge anledning till krångel vid uppgörande af skjutslegan, som skall betalas i öre, och dervid den resande tillskyndas ej obetydlig förlust, i synnerhet om han måste göra långa resor. Vi fästa vederbörandes uppmärksamhet på detta förhållande, som :tarfvar att snart blifva afhjelpt. — Magistraten har i dag till brottmålsnotarie å rådhusrättens fjerde afdelning utnämt och förordnat t. f. brottmålsnotarien å rådhusrättens tredje afdelning vice auditören J. A. Hultgren. — Under öfverskrift ?Den rike och den fattige brottslingen, meddelar Oresundsposten för den 19 dennes följande förhållande, som, om det till fullo bekräftar sig, ej bör undgå att medföra drygt ansvar för den kronobetjening, som tillåtit sig en så grof mannamån: En särdeles egendomlig tafla hade man tillfälle att i går,se härstädes, då en fångtransport färdades genom staden på väg från Göteborg till Malmö fästning. Bland fångarne befann sig den för mord till dödsstraff dömde, men af K. M:t med 10 års fästning benådade, om vi ej missminna oss, förre slagtaremästaren Brattberg i Göteborg, hvars mångåriga process derstädes varit en cause celibre, enär nämde Brattberg, som eger förmögenhet, ej på något sätt kunde förmås till bekännelse och dessutom hos befolk-. ningen i Göteborg tyckts ha injagat en sådan skräck, att inga vittnen vågade uppträda mot honom, ej helier domrarne fälla dom, förrän slutligen en från. Ostindien återkommande sjömans vittnesmål fälde: brottslingen. Denne herre såg man, uppmärksammad af en mängd nyfikna åskådare, härstädes agera gentleman. Iklädd ej vanlig fångdrägt, utan fina kläder och galoscher, med prydlig resväska och blanklädersrem kring halsen, gick denne herre obehindradt och fritt omkring, besökte värdshus och blåste omkring sig rökmoln af sin cigarr, föremål för beundran och deltagande. Då fångtransporten lemnade staden, gick Brattberg efter vagnen för att ej generas af det öfriga sällskapet. Detta utgjordes af fattiga jernvägsarbetare; som, märk väl, för slagsmål blifvit dömda till 18 månaders fästning, men hvilka torde ha ansetts särdeles farliga, enär de suto med black om foten, medan mördaren Brattberg obehindradt och kavalierement, liksom blott för sitt nöjes skull, följde tåget. Redan i Göteborg visade B. hvad penningar förmå, ty enligt G. H. o. S. T. lärer han under fängelsetiden derstädes lefvat flott med goda vänner och bekanta. Förmodligen kommer han efter sådana antecedentia att blifva ett lejon på Malmö fästning, äta med silfvergaffel och kanske åka med spann på Malmö gator; vi erinra oss nemligen att en rik länsman eller fogde, som blott piskat ihjel en simpel bonde, en gång i sitt präktiga ekipage åkte ininämde fästning. Men sådan är verldens gång så länge ännu penningen, till och med mördarens, stundom talarett vältaligare språk än både rättvisa och billighet.. — Med . anledning af den ersättning för resekost, ekiperingspenningar? m. m., som regeringen nyligen gifvit doktor Wallin i Ausås för hans bestridande af predikantsbefattningen inom: svenska församlingen i Karlsbad förliden sommar, inneHåller Öresundsposten? em insänd, med den bekanta signaturen P. G. A. undertecknad artikel, deri det till slutet heter: Insändaren tror för sin del icke att erkebiskopens val här vid lag varit att klandra, ej heller att dr Wallin varit af det svenska brunnssällskapet illa ansedd eller hans liturgiska skieklighet och nit försmådda. Tvärtom vågar insändaren, med ledning af ofvannämde korrespondensartikel, antaga och påstå att doktorn väl försvarat sin plats i Karlsbad, att han der varit en värdig representant af svenska statskyrkan, och att han således gjort verklig uppbyggelse icke blott bland landsmän utan ock bland de tyskar, fransmän, holländare, spaniorer och italienare, som i Karlsbad varit församlade. Insändaren önskar blott att dr Wallin ej måtte undandraga sig det mödosamma kallet till nästa sommar, ätt han äfven då må. känna få sitt nekinama, väl hackjridt mnh umtmeta de In