Aftonbladet – 26 februari 1858, sida 2

nom. . Det skulle varit ett steg framåt att känna den man, som på ett eller annat sätt tycktes vara förbunden med hans framtida öden. Han var försänkt i djupa tankar hur han skulle kunna förmå sin gamle skolkamrat att förnya sitt anbud, då han till sin belåtenhet fick se honom komma gående och jemte honom en högväxt, elegant man, med ett förhärjadt och förstördt utseende. Han kände inom sig att detta var mannen. En ingifvelse tycktes hafva sagt honom det, och hade Roderick Hastings blifvit honom förestäld under ett annat namn, skulle han hört det med ett tviflande leende. Aldrig hade han förut erfarit en sådan känsla af afsky vid första åsynen af en menniska, det gick nästan till hat. Huru, filosofi här, midt .i parken! utropade baronen med skenbar hjertlighet. Spekulation eller moral, hvilketdera är det, Dick? Hvarken det ena eller andra, var svaret. Jag roar mig helt simpelt, Och ni gör rätt derin, anmärkte Roderick. Ungdomen är nöjets tid. Låtom oss lemna spekulation och filosofi åt ålderdomen, på det den ock må hafva någonting att göra, Är jag känd af din vän? Detta var ämnadt åt Mark, som tog vinken i akt och presenterade dem för hvarandra. En kall rysning genomfor Dick, då han vidrörde rouens hand. Dess verkan var så stark, att han blef missnöjd med sig sjelf för hvad han ansåg som en svaghet. Hvad tycker ni om London? frågade gentlemannen. Jag har ännu knapt hunnit bilda mig något omdöme deromp, svarade ynglingen. Det ena intrycket aflöser det andra så hastigt, att det redan försvunnit innan jag fått tid att göra mig reda derför. Ytan tycks vara glänsande nog. l