Aftonbladet – 26 februari 1858, sida 2

-lltltttrNnqnawncncininsntnntnnnnsniniinnffnffttnnttnnt f ) ?LLrTL TLtLTtvDDhtornjtnJhtJrJvJjVm i i : ÄLL ti äss s ss tat ms ss mamman Ja, det är rätt, sade Roderick, glänsande som marmor och nästan lika kall som dern. Det är lika mycken känsla hos ett lik som iF denna sammangyttring af menskliga varelser, den verlden kallar samhälle. Petär den lämpligaste plats man kan tänka sig,, tillade han, för en cyniker eller eremit. Just ett passande eremitage by sade sir Mark Raymond skrattande. Men du är dig lik, Hastings — alltid full af egenheter, om ock ej alltid träffande sanningen. Nå, men kan du väl neka att bilden ärträffande? svarade den förre. Hvad fordras: till ett emeritage? Det första är enslighet;; och hvar kan väl en man vara mera ensany än i London? Visserligen icke på landet; der har han åtminstone naturen, med hyilken han sympatiserar, till sällskap: i detta moderna Babylon finner han iagen. Dernäst knar jag lättheten att lefva okänd. Jag är öfvertygad, att en man kan lefva tjugo — ja: flera — år i London utan att göra en ende; bekantskap, och önskar han blifva qvitt dem han redan eger, behöfver han bara sätta på sig en gammal rock eller söka låna hundra pund, för att undvikas af dem under sin återstående lefnado Och detta säger du, inföll baroneten, som, efter hvad jag med säkerhet vet, lånat ut tusentals pund af blott vänskap; som har — Åh tyst! Kom mig ej attrodna öfver min. pgen, svaghet, afbröt hans följeslagare. Du. kan gifva din vän en ofördelaktig tanke om mig. Det skulle vara omöjligt, anmärkte Mark; phan har redan hört mig tala med alltför myc-r ken värma om dig; eller hur, Dick ? Ja, det skulle verkligen blifva svårt att indra det omdöme jag redan fattat. om mr Hastings,, var svaret. Roderick bugade sig och sade något om at