Aftonbladet – 22 februari 1858, sida 2

Ei gammal statslånehistoria: Till Jomförelse med den nyaste. Från och med år 1809 hade bankofullmäktige med rikets ständers goda minne lagt sådana hinder i vägen för utvexling af silfver från banken, att någon sådan icke kunde ske till större belopp. Något senare beslöts att icke medgifva utvexling af annat silfvermynt än skillingstycken, och att af sådana icke skulle lemnas mer än 24 sk. på man för dagen. År 1812 beslöto rikets ständer, att svenska statsverkets skuld för lån, upptagna i Holland, Brabant och Genua, nu med obetalda räntor uppgående till 77, millioner rdr silfver, skulle helt och hållet annulleras samt fråga om dess betalande icke ens få någonsin hos rikets! ständer väckas. Åren 1814 och 1815 betalades återstoden af Sverges utländska skuld i Leipzig och Hamburg med hälften å två tredjedelar af dess verkliga belopp. År 1818 beslöto rikets ständer, att bankens silfverutvexling skulle tillsvidare helt och hållet upphöra, d. v. s. rikets ständers bank stoppade. Under allt detta hade rikets ständer låtit banken oupphörligt utkasta ökade sedelmassor, i följd hvaraf bankoriksdalern föll i värde under åren 1809 till 1830 så mycket, att för I rdr hamburger banko måste betalas 130 sk. sistnämde år, ehuru den under förstnämde olyckliga år (då Sverge ansågs vara på undergångens brant) icke hade gält mer än 60 sk. . Vid 1828—30 års riksdag fattade rikets ständer ändtligen. beslut om den s. k. realisationen, d. v. s. att staten icke skulle betala sina inhemska fordringsegare mer än 18 sk. för hvarje af banken. utgifven riksdaler; dock skulle detta beslut icke förr än framdeles sättas i verket. Och bankens silfverutvexling med 1 rdr i silfver för 22, riksdaler i sedlar började icke förr än den 1 Oktober 1834. I ändamål att vinna förstärkning åt bankens metalliska fon1 beslöto rikets ständer vid ofvanbemälde riksdag, att ett statslån skulle upptagas. . Det är historien. om detta lån som vi bär nedan. anföra ur presidenten Skogmans anteckningar om rikets ständers bank: Uti. nådig skrifvelse till rikets ständer af den 8 December 1829 hade Kongl: Maj:t yttrat, att den allmänna: krediten kunde utan minsta olägenhet begagas för att understödja de jordegare,: som behöfde ;msätta. äldre: skuldförbindelser. och vore i tillfälle utt lemna tillräckliga säkerheter, samt till rikets stänler öfverlemnat att vidtaga de utvägar, som ledde ill detta mål medelst utgifning af obligationer, dem tatens financiella ställning borde göra lätt använd: vara på förmånliga vilkor, hvarvid Kongl. Maj:t: likäl ansåg en sådan uppr och, utlåningsanstalt icke öra. med. banken förenas, utan åt riksgäldskontoret