Aftonbladet – 22 februari 1858, sida 2

stämda; jag vill dock fästa uppmärksamhet på några förhållanden och först derpå att kostnaderna för silfverindragning uppgå till 1!, a 2 procent. . Det kommer visserligen icke i fråga att i silfver hit indraga hela lånebeloppet (kostnaden härför skulle uppgå till nära 1 procent.för år), men väl att indraga någon del, och jag upptager kostnaden härför till , procent. Kostnaderna vid utbetalningen vill jag icke upptaga till mera än !; procent, så att indragnings--och utbetalningskostnadernakunna upp: skattas: till , procent... Öm räntan och provisionen bestämdes till 9 procent, återstode då icke mera än en half proc. till betäckande af: de med lånets uppnegocierande och iordningbringande förenade kostnader till förvaltningsutgifter samt till godtgörande af otvifvelaktigt uppstående ränteförluster. Jag inser visserligen, att de sistnämda kunna komma att till en del betäckas genom den räntevinst, som uppkommer derigenom att lån kunna genast utgifvas, men jag tror att fullmäktige böra härvid tillvägagå med försigtighet. För min del tillstyrker jag att räntan och provisionen för det närvarande och tills vidare må bestämmas till. 9 procent. Hr grosshandlaren Schartau yttrade, att, hvad först beträffade vilkoret i kontraktet, att kapitaloch ränteafbetalningarne borde vara: långifvarne tillstälda 14.dagar före de egentliga förfallotiderna, så, ehuru 2t.icke vore. fullt klart att detta. vilkor: afsåg en dan tillämpning på remisser i: vexlar med senare örfallotider, att räntan eller diskontot å dessa skulle af låneöfvertagarne afdragas jemväl för ifrågavarande fjorton förskottsdagar, ansåg hr Schartau likväl rättast, att, vid uppgörande af-en kalkyl, stödja beräkningen på den minst fördelaktiga tolkningen, och godkände således i detta fall professor Selanders förslag. I fråga åter om den ränta och provision, som vid lånens utgifvande här borde falla låntagare till last, vore hr Schartau af den tanke, att man icke lämpligen kunde stanna vid annan eller lägre bestämmelse än 9 procent för år, så väl med afseende på den utredning af kostnaderna för de utländska penningarnes införskaffande och. återgäldande, som hr prof, Selander meddelat, som.i betraktande af dels det förhållande, att förlagsränta i vårt land vanligen utgör 8 procent och att således 1 procent deröfver under närvarande utomordentliga omständigheter icke borde anses öfverdrifvet betungans de, dels deraf att afsigten med statslånets upptagande icke gerna kunde vara att med:ens undanrödja all svårighet och tyngd för handel och näring, utan en-dast att till förekommande af deras aftynande beredaj en nödhjelp, hvårs större. dyrhet — en oundvikr lig följd af de utländska lånevilkorens beskaffenhet och omsorgen att icke på samhället i sin helhet öfverflytta alltför. känbara uppoffringar — i och för sig kunde utgöra en nyttig eggelse på en gång till de-erhållna försträckningarnes punktliga liqviderande och till en viss återhållsamhet i nya företag. i Med anledning af hvad sålunda blitvitanfördt samt i betraktande jemväl deraf, att de från. statslånefonden utgifna lån måste af banken infordras minst en månad å sex veckor före det utländska 1ånets särskilta förfallotider, hvarigenom en ränteförlust uppkomme, till hvars betäckande tilläfventyrs största, delen. af den räntevinst åtginge, som nu vid utlåningensbörjan tillfölle banken, funno hrr fullmäktige godt tills vidare bestämma räntan och provisionen förde försträckningar, som från statslånefonden meddelas, till nio procent efter år räknadt. Ifrån dettå beslut var hr rådmannen Hörnstein i så måtto af skiljaktig tanke, som han ansåg räntair och provisionen för försträckningar, meddelade på lång återbetalningstid, kunna tills vidare fastställas till 8, procent för året. Efter befallning F. Richter.