Aftonbladet – 19 februari 1858, sida 3

började nu med nygiriga blickar spana efter de tills senaste tider gåtfulla pyramiderna. Länge sökte vi dem förgäfves. Först, sedan vi farit öfver ännu en af Nilens utloppsarmar, fingo vi, vid jernbanans något förändrade riktning, dessa häpnadsväckande grafvårdar i sigte: Likt bergspetsar reste sig deras mörka massor öfver en skog af-palmer vid horisonten från den libyska öknens -rand, erinrande, om tider, icke århundraden, utan; årtusenden tillbaka. Åsynen af dessa eviga bygnadsunder?, de äldsta menniskoverk på jorden, som trotsat årtusendens omstörtningar, förledde Bogumil Goltz till detta yttrande: Jene ewige Bauwunder zeichnetenibre kolossalen Dreieck in den klaren Aether zumZeichen, dass esin allem Wandel tänd Fluss der irdischen Dinge und Zeiten doch schon hienieden ein Festes und ?Unwandelbares geben darf und soll? ). Detta yttrande målar -makten af det första intrycket, som pyramiderna väcka. : Man frestas att anse dem -såsom något fast och oföränderligt? midt bland alla jordiska vexlingar?. Den nämde författarens ord voro i det ögonblicket för mig -begripliga, om jag också icke kunde gilla em. Snart visade sig mot öster Makattams gulråa branta bergsväggar, krönta med murarne af ett citadell. Bredvid detta visade sig tvenne höga smärta minareter af en ganska vacker moskåe mot den klara blåa bimlen, och nedanför citadellet. och. mosken utbredde sig ett haäf af -hus,, öfver hvilket hundratals minareter höjde sig — det var Masr-el-Kahirav, Kairo, som låg framför oss. Några minuter senare rullade vi i en beqväm vagn in genom en af Kairos många portar, styrde vår väg till det frankiska qvarteret och togo in på ett engelskt hotell: (Slutet följer.) ) B. G, Ein Kleinstädter in Egypten.