Aftonbladet – 17 februari 1858, sida 3

a (Insändt.) Anmärkningar öfver den insända at handlingen i n:o 38 af Aftonbladet undertecknad J. A. G. En nära officiel förklaring har i Aftonbladet under rubrik af: Också något om det nys statslånet, haft till motto: audiatur et alters ög Vi anmärka dervid att regeringen är är prima pars, och allmänheten altera. Def kunde väl synas likgiltigt, men torde dock böra anmärkas. Denna skrift är författad med värdighet och lugn, men dess innehåll är icke öfverallt riktigt grundadt. Man må derföre genomgå detsamma, på det att allmänhetens och landets rätt, derest de skulle befinnas förbisedda vid dessa, snart ganska ryktbara lånetransaktioner. ännu måtte qvarstå med öppen talan. Att för det första Kongl. Maj:t aflät sin proposition om statslån för näringarne icke förr än den 14 Dec., var ganska beklagligt. Om regeringen, en månad förut, då de första nedslående underrättelserna hitkommo från utlandet, hade insett krisens hela betydelse och blifvande omfattning för Sverge, och på grund af sådan finansiel insigt vidtagit åtgärder för att motverka de förderfliga följderna, hade vi bestämdt undsluppit den ställning, hvari vi sedermera kommo — och der vi olyckligtvis ännu befinna oss. Utom det att man gerna förmodar en finansministers åligganden och förmåga böra uppfattas så, att han bar en ständigt fortgående uppmärksamhet på hela verldsställningen i afseende på finanserna — ty, för att endast sammanräkna debet och kredit i statsräkenskaperna -behöfde man ju allenast en öfverkontorist — så är det också mer än väl bekant, hurusom den bestörta köpmanskåren i Stockholm gaf regeringen, så tidigt som i medlet af November, detaljerade uppgifter om ställningen. Men äfven detta verkade icke till vågon kraftig åtgärd ifrån regeringen, som tvärtom syntes antaga, att hela saken blott var en affär för några köpmanshus, hvilkas ybestånd man antog sakna hvarje samband ned: den långa, för regeringen förmodligen obekanta skuldkedjan inom landet, vare sig. hos de producerande i fabriker, bergverk, trävaruexport m. m., eller till och med hos hela befolkningen, i dess egenskap af man för man skuldsatte för personella förbrukningen. Man tyckte sig fördenskull hafva gått långt. vär man för den nödstälda handeln öppnad n Kredit på en million riksgälds. Med: sorg erforo de: tänkande en sådan åtgärd, som till fullo bevisade, ätt regeringen icke insåg hucudan den allmänna ställningen var i landet. Under tiden föll det ena handelshuset i stockholm efter det andra och drog rmed sig sitt fall, dels handlande i orterna, dels skepps:edare och andra. De storahusen hade, till följd af den alltid förbisedda och vanvårdade penningställningen : i landet, måst gå utom randelns: rätta bestämmelse och fördenskull sjort sig till förläggare för en mängd bruk. hyttarbeten, sågverk m: ms. Alla dessa verk ifstannade ny, och den arbetspersonal, son vid dem. varit använd, blef utan bröd just att ögonblick, då lättade arbetsförtjenster fram: sallat och stegrat den svenska nationligheten: srundfel, njutningslust och flärd. Att dess: tels skulle blifva oroliga, dels öfvergå till åtskilliga fänderingar angående sättet att, ocksi utan arbete, förskaffa sig inkomster och lefnadsvilkor — var lätt begripligt, och vi skolv få närmare underrättelser om dithörande förhållanden, då justitieministerns embetsberättelse för innevarande kritiska period shinne, inkomma. Denna del af frågan torde få anses såsom den hufvudsakliga, ty sedligheten i landet betyder dock slutligen mer än alla de mest prålande affärer, hvilka affärer dock slutligen inför statsmannen icke borde anses hafva annat mål än att, genom impuls och stöd åt det allmänna välståndet, undanrödja lockelser ull brott och fientlighet mot samhällsiden, i smått som i stort, Har man, i regeringens åsigter och åtgärder funnit en skymt af hela denna uppfattning at statsrikedomen, den enskilta förmögenheten. sambandet emellan båda, och slutligen deras semensamma inverkan på samhällsiden? Har man, då regeringen: fick så tydliga vinsar ifrån handelskåren, funnit att regeringer leri såg något annat än allenast gnället ifrån k lem, som saken tycktes närmast röra? Andtligen hann man uppsamla yttrander från alla rikets delar, och. att det fanns et! samband emellan utrikes handeln och den inemska, samt vidare vår produktion, expor och inrikes förbrukning. En månad åtgick till lenna upptäckt. Man anhåller om förlåtelse för att hafva erinrat om detta förhållande, som, skarpt bevisaf, att ri eringen i ett så kritiskt fall icke stod lånot 3 be hvarie annan i