Aftonbladet – 17 februari 1858, sida 3

insigt, ej en gång på samma linie med. de insigtsfulle, utan rent af framskuffades af den utbrutna, utvecklade olycksställningen, hvars botande nu: fordrade helt annan skala utaf hjelpmedel. Då först, den 14:de December, inkom den kongl. propositionen om understöd för näringarne. Många sidofrågor, föga genomskådade, höra till: den olyckliga ställning, hvari vi kommit. Den första: hvarföre har penningeväsendet i landet fått qvarstå på den punkt, der det träffades af den allmänna kreditbrytningen? ivarföre hade man, till och med när en hos svensken ovanlig produktionsliflighet förmärktes, dock likgiltigt åsett bela förlagsstyrkan hemtas ifrån utlandet? Man har förekastat handelskåren detta såsom dess fel, men så är let icke; dess fel har visat sig allenast i öfverdrifterna, men grundfelet låg i bristen på inhemsk fondrörelse, derifrån ganska lätt kunnat ordnas den penningetillgång, som forIrades för produktionen. När produktionen stegrades och dess alster flöto undan genom både inhemsk och utländsk förbrukning, väcktes företagsamheten till en ännu större liflighet, och de för densamma behöfliga penningekapitalerna uppsöktes hos köpmannen, som olef intressent i många sådana företag och sjelf — under det han lemnade kredit åt alla Håll — begagnade de utländska -penningetillsångarne för att underhålla en så farlig rörelse. (Borde ett sådant grundmissförhållande vara obekant för en regering, som för sin finansöfversigt väl måtte hafva andra källor in kronofogdarnes skattelängder?) Den andra stora frågan är: hvarföre kreditsystemet fått lagligen hafva den utsträckninvingen, att snart sagdt hvarje menniska anlitar krediten, antingen man har ett yrke, hvarill förlag behöfves, eller icke. Det är bexlagligt, att man icke med hemskhet uppfattat en sådan ställning i afseende på dess följler, både för moraliteten och redbarheten i allmänhet, men isynnerhet den ytterst vådliga brytning, som skulle blifva en oundviklig följd, när kreditkedjans öfversta, skrytsamma och ihåliga länkar brusto. Att ej en revolution häraf uppstod, såsom let skulle ha skett i de flesta andra länder, har man att tillskrifvaden ädla nationlighet, som finnes hos svensken, äfven med alla våra fel. Af denna uppkom ett nästan allmänt fuktiskt moratorium vid fordringars indrifvande — ett steg, som man, om det :skulle utgått ifrån lagstiftningen, skulle framstält såsom förnärmande den enskiltes rätt. Det enskilta och faktiska moratoriet, sådant det nu förefinnes öfver hela riket, består med stora uppoffringar å den sidan, der man medgifver uppskof med att indrifva sina. fordringar, under det att man har ingen trygghet uppåt för sina skulder. Symptomerna till en nödtvungen skattevägran blefvo lyckligt dämpade genom uppskofvet med indrifningen. Äfven i denna omfattande åtgärd visade sig .behofvet af ett moratorium. Landet har således haft ett sådant, ehuru icke såsom sådant erkändt, endast faktiskt, det ena genom fordringsegares förnuftiga och sansade eftergifter, det andra genom. klagande framställningarom ssvårigheterna att i vanlig tid kunna utgöra det belopp staten påräknat för sina inkomster. Men der sans och foglighet icke funnits, der hafva tvångsåtgärderna vid fordringars indrifvande haft de sorgligaste resultater genom auktionspriser, som nödvändigt skulle ruinera den lagsökte. När allt detta nu är faktiskt, lärer det väl icke finnas lämpligt att knota öfver målningar af pessimistiskt syfte. Det synes tvärtom vara olyckligt nog, om någon inflytelserik person ännu kan bibehålla motsatta eller optimistiska — föreställningar, då olyckan är notorisk. Den historik, som paltera pars uppgifver för. 12-millionslånet, må icke gälla såsom en ittfärdiggörelse.Allt beror på hurudana de förbindelser voro, dem man underhållit med flere af de förnämsta penningemarknadernan! Här var det redan i December noga kändt, att hamburgska banken då hade större silfvermassa än under någon föregående period. Sak samma om flere andra stora penningeställen i Hamburg. Hvarföre fans en sådan mängd silfver hopad der, just under -hamburgska köpmanskårens mest brinnande obestånd? Derföre, att penningar icke kunde användas, då spekulationslusten var ingen, krediten ingen, företagsamheten ingen. Under loppet af den tid, som YCerigate förflöt innan våra financierer utkommo, tillflöt ytterligare stor insassering af silfver, under det att intet lod kunde användas i rörelsen. Det var säkerbeter man saknade. Under sådana omständigheter erbjöd en nittills skuldfri stat ett tillfälle att placera penningar. Borde man icke vänta; att hamvurgska: kapitalister borde med ifver omfatta stt så lyckligt tillfälle att utlåna, just på den sorta tid, hvarinom handelskrisens följder vorde hinna öfverstökas och en allmän vanlig venningrörelse åter hafva inträdt? Är det cke ovedersägligen sklart för: hvarje menniska, att just ett sådant lån borde vara synrerligen begärligt? (Man må i förbigående inmärka benämningen ,ficklåno — för 12 millioner! Det synes att. regeringens fickor nafva en ofantlig storlek.) (Förts.) Rättegångsoch Polissaker. I går afton. hölls polisförhör. med jernbäraren Anlers: Gustaf: Andersson, häktad såsom varande missänkt. att hafva. anlagt den natten till sist söndag itbrutna. eldsvåda uti huset n:r 44 vid Timmermanssatan. Andersson förnekade. att hafva. anlagt mordranden, oaktadt mot honom ganska besvärande omtändigheter förekommo. ; I Juni månad kistlidne år jade han hos. Stockholms stads bradstodsbolag erhål