Aftonbladet – 15 februari 1858, sida 2

—— -? 2 2 X XX 2 X -2 x -— 2—————— skolan och förnäma vänner hafva ej skämt bort honom. Med en gifmildhet, som tillhör deras ålder, hade gossarne gjort en insamling af shillingsoch sexpencestycken, Mark gaf en half krona; han kom med dessa pengar för att gifva dem åt Pet. Jag tackar er,, sade barnet, ty hon var knapt annat till sina år; vi äro fattiga, mycket fattiga, men hafva dock ej behof af menniskors barmhertighet. Jag dansade för mitt eget nöje, icke för andras. Dick kände sig nöjd att hon icke tog emot pengarne. Du är mycket vacker,, sade Mark. Pet såg missnöjd ut. Jag önskar, tillade han, att jag hade en syster som liknade dig. Jag skulle hålla mycket af henne. Jag tackar er, sade flickan och räckte honom handen, som ynglingen slöt i sin, Era ord äro vänliga; jag tycker mer om dem sän er gåfvax Midt under detta samtal kom doktor Malling. Han var först på väg att strängt tilltala konstmakarne, då Dick underrättade hanom att dessa voro de tvenne barn, som fordom visat honom så mycken vänlighet. ; Och veta dina kamrater detta? frågade doktorn. Ja, sir; hvarföre skulle jag icke säga sanningen? Om jag varit otacksam emot dem, skulle både ni och mr Barnard hafva föraktat mig. Klogkan ringde; och gossarne drogo sig motvilligt derifrån. Då rektorn var närvarande, vågade de icke dröja qvar. I det de drogo sig in åt lässalarne log Mark och vinkade med handen åt Pet, som oskyldigt besvarade hans afskedshelsning;