Aftonbladet – 13 februari 1858, sida 2

fr vp TR till slut, Bunce, men jag förlåter dig, så litet du också gjort dig förtjent deraf.. : Värden började undra hur han kunnat vara ett sådant vidunder af elakhet, och det utan att sjelf veta af det — se, det var just detta som förvånade honom mest! . Har du då ingenting att säga, din stackare? sade den döende qvinnan; ,men det är så likt dig — ingen känsla, intet samvete. Du har en riktig hästnatur, Bunce, och ett tigerhjerta! ingenting kan röra dig, tillade hon; väl vore om jag aldrig sett dig! Jag ville önska detsamma, min söta vänn, sade Michael, då det gjort dig så olycklig. Det enkla och enfaldiga sätt, hvarpå han yttrade dessa ord, ökade deras skärpa. Du har, som jag nyss sade, intet samvete, fortfor hans hustru, och behandlade jag dig efter förtjenst, skulle jag låta dig strida med verlden, utan annat stöd än ditt eget svaga förstånd; men jag är kristen, mr Bunce, och vet min pligt. Det är min mening att sörja för din bergning. Jag. tackar dig, sade den lille mannen ödmjukt, ty han ansåg det verkligen vara ett drag af ovanlig godhet af den, som under alla dessa åren aldrig lemnat honom en enda skilling. . Du kan icke behöfva mycket! tillade hon. Hvad du behagar. Naturligtvis kan du icke vara nog för derfvad och glömsk af mitt minne att gifta om dig? Aldrig! sade Michael med värma. Jag skulle icke tro det, tänkte juristen, hvilken, sedan han emottagit sitt arfvode, började känna sig road af uppträdet. Jag lemnar dig trettio pund om åretp. fortfor den sjuka. Jane skall betala dig det qvartalsvis med sju pund tio shilling — och