Aftonbladet – 13 februari 1858, sida 2

med ännu ofördelaktigare. Sålunda finner man till en början bekräftad vår i gårdagsbladet meddelade uppgift, att penningarne skola i Hamburg hållas lånegifvarne tillhanda 14 dagar före de respektive förfallotiderna (se S 10), medan ränta erlägges äfven för denna tid, under hvilken lånet icke begagnas, liksom för de 15 dagarne innan penningarne utfalla. Vidare erfar man, att provisionen icke afdrages af hvarje särskilt lånedel, utan på en gång för hela lånesumman redan af första låneandelen, hvadan låntagaren gör en ytterligare ränteförlust å provisionsbeloppet. Dertill kommer den ganska märkliga omständigheten, att långifvarne i S 4 förbehållit sig att, om de skulle finna konjunkturen för sig förmånlig, uppsäga till inbetalning på en gång till och med hela den summa af sju millioner mark, som återstår sedan första lånedelen af 2 millioner blifvit indragen. Deremot finnes icke någon motsvarande rättighet betingad för låntagaren att, i händelse af behof, kunna få före de faststälda terminerna disponera hela beloppet eller en större eller mindre del deraf. Äfven bör anmärkas, att låntagaren å första låneandelen 2 millioner mark måste betala ända till 18 dagars ränta innan den utfaller. Kort sagdt, hvarenda punkt i detta märkvärdiga kontrakt vittnar, att hamburgarne behandlat svenska staten och dem, som i denna angelägenhet varit dess ombud, ungefär på samma sätt som procentaren behandlar en oerfaren och lättsinnig yngling, som för första gången friar till hans dyrköpta hjelp, och dervid ej märker, förstår eller frågar efter under huru många olika former och förevändningar han blir uppskörtad. Då hela saken nu icke kan hjelpas eller bli ogjord, så bör man åtminstone hoppas att kunna ha den något magra tristen, att bli vis af skadan.