Aftonbladet – 13 februari 1858, sida 2

En kyrkans tjenare. Nedanstående berättelse har blifvittill oss insänd från Skåne, åtföljd af flera intyg om dess sanningsenlighet. Den utgör ett talande bevis nog, bland många, på den råa anda som herrskar hos en del af det skånska presterskapet, och vittnar att professor Eberstein ej illa kände åtskilliga af sina confratres, då han i sin famösa stridssång gaf en vink om dessa andra vapen än andans, som presterskapet hade till sitt förfogande för att återföra vilsekomna får i den allena saliggörande svenska statskyrkans: sköte. Den insända skrifvelsen är af följande: lydelse: Vid husförhöret i Brösarps skolhus den 3 November sistlidet år under uppteckningen, tillfrågade församlingens pastor, hr prosten Holst i Raflunda, alla personer, som blefvo framkallade, om de vore xomdöptar, hvartill alla svarade nekande. Prosten talade då om baptisterna såsom ett elakt folk ; att de icke vore kristna, att de gått ut ur Guds församling m. m. Då prosten endast yttrade sig. samtalsvis, tog sig klockaren och skolläraren Kullman friheten att upplysa, att han kände flere baptister och att dessa vore beskedliga menniskor, att han (Kullman) hade en piga som var baptist, och att hon uträttade sina göromål lika bra nu som förut, samt att baptisterna icke erkände sig vara omdöpta, emedan de icke ansåge begjutning för dop. Prosten blef häröfver uppbragt, förebrådde Kullman att vara en så dålig husfader, att han i sitt hus hade en piga, som var baptist, och befalde honom att svara på frågan n:r 62 i Lindbloms -katekesförklaring: Hvilka äro en kristelig husfaders skyldigheter? K. svarade fogligt, att ehuru det ej var hans tur att förhöras den dagen, utan följande, ville han dock besvara frågan. Kullman ville dessutom rättfärdiga sig angående pigan, då prosten utfor: Tig, ditt kräk, samt befalde sexmannen att leda ut Kullman; men då denne icke hörsammade befallningen, tog: prosten Kullman och förde honom sjelf ett stycke mot dörren, slog ikull honom på golfvet och tilldelade honom med knuten hand flere slag i hufvudet, utan att K. på minsta sätt satte sig till motvärn. En af de närvarande sökte nu att få prosten till besinning, hvilket äfven lyckades Prosten. gick Aerefter bort till sitt bord igen, under utrop: Jag har piskat en klockare en gång förr Äfven K. gick stillatigande bort till bordet och fortsatte sin anteckning i kommunionlängden. Öfver denaa hjeltebragd skröt prosten de tvenne följande dagarne, då husförhör hölls med två andra rotar, sägande, att han föregående dag slagit Kullman i golfvet, så attdet (enligt hans uttryck) sguatt i honomn. Då Kullman nöjde sig med denna behandling; trodde man att saken härmed var slut. Men icke dessmindre blef Kullman tillsagd att infinna sig på lördagseftermiddagen i socknestugan inför skolstyrelsen. Då han nämde afton instälde sig, tillsade prosten honom, att han (Kullman) vore afsatt ifrån sina tjenster, att han till följd deraf icke finge förrätta klockaretjensten påföljande dag; utan ville prosten ha annan klockare med sig till kyrkan, hvilket han äfven hade. . Kullman ville likväl sjunga vid ett liks begrafning, då prosten förbjöd honom det, men K. förklarade höfligt, att han derifrån icke ville af stå, emedan han derför redan erhållit betalning, men i kyrkan lät han, enligt prostens befallning, den af honom medhafde klockare förrätta tjensten för dagen. Efter gudstjenstens slut pålystegntt skolstyrelsen kallades att mangrant infinna si, Följande dagen i socknestugan för att öfverlägga och besluta om hvilka åtgärder skulle vidtagas i anledning af inkomna klagomål emot skolläraren Kullman. K. kallades äfven att inställa sig, och vid utsatt tid sammanträdde skolstyrelsen jemte Kullman, hvarvid den sistnämde anklagades att hafva varit uppstudsig: emot prosten Holst; att icke hafva hållit skolbarnen i tukt; att församlingen mistat förtroendet för honom, så att de icke läto sina barn gå i skolan ; att KE. bevistat konventiklar. Styrelsen stannade i det beslutet, att för denna gång endast tilldela K. varning, och ålade honom att hädanefter taga sig i akt; att icke bevista konventiklar m, m, K. frågade då, om han finge hålla skola påföljande dag, hvartill svarades jakande, äfven. om han såsom klockare fick förrätta tjenst nästkommande söndag i kyrkan, hvilket äfven bejakades; hvarefter K, begärde skriftlig del af protokollet med besvärshänvisning, hvilket nekades. Han framstälde då ånyo i vittnes närvaro sin begäran, förklarande: att han ansåg det vara sin lagliga rättighet, men tillsades, att enär beslutet endast anginge varning, kunde icke protokollsutdrag meddelas honom. Insändarens önskan är, att af sakkunonige få veta; om skolstyrelse jemte pastor eger rättighet att utan laga skäl afsätta eller i sin tjensteutöfning förhindra klockare, innan han inför socknestämma eller kyrkoråd blifvit hörd? eHer neka honom del af ett utslag; som dömer honom skyldig till varningsgrad? För öfrigt kan ett sådänt beteende icke annat åstadkomma än misstroende och missaktning för läraren amt tvifvelsutan påminna om inqvisitionens dagar.