Aftonbladet – 13 februari 1858, sida 2

lag, bestående af stadens betydligare handlande, erbjöd sig betala afgiften endast efter 16.000 kannor. Emellertid anmälde Lindstein, innan det nya försäljningsårets början, att han underkastade sig det af taxeringsoch pröfningskomiteerna faststälda vilkor och inskränkte sig ill försäljning af endast destilleradt bränvin jemte andra destillerade drycker, från och med då (1836) ingående 1 Oktober och erlade äfven afgiften i öfverensstämmelse härmed. Sådant oaktadt utmättes skatten hos honom ör första halfåret, efter 10,000 kannor, hvilket beslut är öfverklagadt, men besvären ännu icke slutligen pröfvade. Följden har likväl blifvit, att Lindstein nedlagt och uppsagt sin rörelse såsom värd å stadshuskällaren i Falun, hvilken utskänkningsrätt derefter blifvit utjuden på auktion, dervid anbudet likväl icke uppgått till mer än 400 rdr, som icke kunnat antagas. Den fråga Kongl. Maj:t nu har att pröfva är således, huruvida taxeringsoch pröfningskomiten må ega rätt att rent af godtyckligt och med vilkor, som uppenbarligen åsyfta att oskäligt befordra vissa gynnade personers vinst, fastställa hur höga afgifter de behaga för en skattdragande. För vår del kunna vi åtminstone icke inse något begripligt skäl, hvarföre kammarrätten den ena gången eller år 1855 funnit sig berättigad att nedsätta pröfningskomitens beskattning från 8000 till 4000 kannor, men deremot, vid pröfning af påföljande årets beskattning, ansett sig sakna grund för nedsättning af den då efter 20.000 kannor ännu högre faststälda skatt.