Aftonbladet – 13 februari 1858, sida 2

mm fart utåt vägen. Men jag kunde inte lida att se honom bestulen midt för ansigtet på mig. Att vilja ge honom trettio pund om året, då han har femtonhundra pund i banken och värdshuset är värdt lika mycket! Det skulle måhända varit kuriöst att beikna till hur hög grad Patiences han älingssätt var oegennyttigt, och till huru stor del planer på framtiden ingingo deruti. Ingen af oss är fullkomlig; och om den: stackars flickan någon gång invaggade sig i obestämda drömmar om den belöning Michael möjligen framdeles skulle erbjuda för den tjenst hon gjort honom, kan man knappast säga att detta minskade förtjensten af hennes uppförande mot honom. i Matmoderns klocka ringde häftigt då hon kom in igen och mr Ellsgoods röst hördes ofvanför trappan, som ropade på Michael att komma upp och skrifva sitt namn. Han kan icke kommav, svarade Patience. Hvarför icke ? Han har farit till Newark; om ni vill honom något, är det bäst att ni reser efter. Mrs Bunce, som suttit i sin säng, stödd mot sin brorsdotter, uppgaf en djup suck — och dog. Genom ett våldsamt bemödande hade hon en stund stridt med döden; hoppet att se sin man underteckna gåfvobrefvet uppehöll lifvet hos henne — detta hopp var nu borta och lifvet flydde dermed. Den ende som icke kände sig bedragen genom den oförmodade utgången på intrigen var juristen; han hade sitt arfvode i säkert förvar i fickan. : Då Patience kom in i dödsrummet, såg hon gåfvobrefvet, som mr Ellsgood uppsatt, ligga på bordet; utan ett ögonblicks tvekan vek hon upp det och kastade det i elden, Det är du som gjort dettan, sade Jane häftigt, (Forts.)