Aftonbladet – 12 februari 1858, sida 2

7, procent uppburits, dels derigenom, att låntagaren måste erlägga ränta 15 dagar innan penningarne bekommas, och slutligen derigenom, att penningarne skola vara stälda till långifvarnes disposition 15 dagar före hvarje obligationsseries förfallotid, men ränta naturligtvis ändock gäldas till obligationernas förfallodag, Detta sista vilkor finnes ej omförmäldt i den kongl. skrifvelsen till bankofullmäktige, men uppgifves allmänt skola vara intaget 1 det till bankofullmäktige aflemnade lånekontraktet, och får således icke vid kalkylerna förbises. Hade dessa vilkor blifvit fordrade och antagna för en försträckning, meddelad och genast tillhandahållen midt under en brinnande kris, t. ex. förliden höst, då diskontot på alla de stora penningeplatserna noterades till 10 procent; då hade måhända derom varit mindre att säga; men att en stat, som förut är fullkomligt skuldfri och hvars finanser befinna sig i det bästa skick, skall, under en tidpunkt, då penningetillgången är så ymnig, att diskonträntan för verkligt goda papper fallit ända till 2å 3 procent, behöfva betala 7 3(, procent för erhållande af ett lån, måste väcka en förundran, som icke undantrödjes genom det slags ursäkt, som anföres i den kongl. skrifvelsen, att samtidigt underhållna förbindelser med flera af de förnämsta penningemarknaderna gifvit vid handen, att ingen sannolikhet förefunnits,, att ett så beskaffadt lån, som det ifrågavarande, kunnat på något annat ställe erhållas under förmånligare vilkor än de nu betingade. Men märkligare måhända än sjelfva kostnaderna, äro de terminer, på hvilka, enligt kontraktet, penningarne skola: af långifvarne tillhandahållas. Regering och ständer besluta, under påtryckningen af en allmän kris och till förebyggande af de förödelser hvarmed den hotar, att upptaga ett utländskt lån, för att underlätta penningeställningen och rörelsen inom landet. Den kongl. propositionen härom afgafs den 14 December det ena året och under den 9 Februari det följande underrättar regeringen bankofullmäktige om lå1 nets afslutande. För denna af oundgängliga formaliteter och omgångar föranledda tidsutdrägt af närmare 2 månader, kan visserligen icke med fog någon göras ansvarig. Men nu blifva lånevilkoren bekanta och det befinnes då, att af det till afbjelpande af ögonblickets behof afsedda lånet blir första delen, uppgående till icke fullt en fjerdedel af hela summan, disponibel först efter förloppet af i det närmaste ännu ytterligare 2 månader, eller den 3 April. Vi förbise visserligen icke, att vexlar kunna för detta belopp genast utställas, hvilka långifvarne äro skyldiga attacceptera; men de ha deremot ingen förpligtelse att tillhandahålla sjelfva valutan förr än nyssnämde dag i April månad. Af det återstående beloppet blir derefter ingenting tillgängligt förr än den 30 Maj, och då endast en sjettedel af hela summan, eller 1,500,000 mark. Efter förloppet af ytterligare en månad disponeras åter en sjettedel o. s. v. ända till den 30 September, då ändtligen efter förloppet af närmare åtta månader låntagaren kommit i besittning af hela den lånesumma, som var afsedd att lindra stundens behof. Man finner således, att största delen af lånesumman blir tillgänglig först långt fram på sommaren, då, om förhållandena icke gestalta sig alltför ogynsamt, finanskrisen äfven här torde vara öfverstånden och ingen vidare vara i behof af så dyra penningar som de här ifrågavarande. Det heter visserligen i den kongl. skrifvelsen, att på detta lån skall genast efter stadfästandet grundas sedelutgifning från rikets ständers bank?; men detta, på 10:de punkten i ständernas beslut grundade yttrande lärer väl icke kunna af bankofullmäktige så tolkas, som skulle de kunna nu genast, på grund äf en silfverfond, hvaraf en del blir tillgänglig först den 30 September, utsläppa sedlar genom meddelade försträckningar ända till ett belopp af 12 millioner rmt. På detta sätt skulle lånemedlen visserligen kunna blifva omedelbart tillgängliga för penningeställningens och rörelsens underlättande, men vi förmoda, att fullmäktige väl Hära akta sig för en dylik operation, genom hvilken bankens vexlingsförmåga verkligen kunde blifva satt på det prof, hvarom så ofta i otid talats, och om vi icke orätt fatta saken, torde bankofullmäktige nödgas inskränka sig att meddela försträckningar endast efter hand som de blifva i tillfälle att draga på den genom lånet erhållna valutan. Emellertid visa ordalagen i 10:de punkten af ständernas beslut nogsamt, att ständerna icke tänkt sig möjligheten af något annat slags lån än ett: sådant, hvars hela belopp skolat genast eller i mån af behof tillhandahållas. Förmodligen blir dock mängden af inkommande låneansökningar icke så stor, att fullmäktige ens sättas i frestelse till en alltför långt sträckt sedelutgifning; ty efter hvad vi erfar, hafva fullmäktige wvid i går hållet sammanträde, efter beräkning af verkliga kostnader för lånet, beslutat fastställa räntan å de försträckningar. som från statslånefonden meddelas, till 9 (säger nio) proc:t. Hurivida rhan på. detta sätt bäst skyddar statsverket mot förlust på ifrågavarande låneoperation kommer framtiden att utvisa, såvida nemligen fullmäktige icke snart nog komma på andra tankar och nedsätta räntan, Detär nemligen fullkomligt klart, att en ansenlig förlust uppstår för staten om räntan sättes så hög, att Pennin ar ej röna efterfrågan och ej blifva använda, medan staten emellertid är förpligtad att mottaga de efter hand utfalar AR ÄN SEG k-— AA RA -— J— m MH mA ET oa mr Wak. ped tt ij va. Föbs DF i LPA