Aftonbladet – 6 februari 1858, sida 3

De kunna aldrig häfva hjerta att mörda honomp, fänkte han. Ack, om bara Gog vore med mig z Intagen af denna önskan tog han noga märke på huset och sprang tillbaka till tältet. Aldrig hade han tillryggalagt en så lång sträcka med sådan hastighet. Ångesten för hans vän gaf hans fötter vingar, och då han slutligen stod vid sidan af Gog, var han alltför andfådd att kunna tala, Allt hvad han kunde göra var att skaka jättemannen tills han vaknade. d Hur nu, Samp, sade denne, ännu halfsofvande; hvad står på? Gossen upprepade Dick och borta. Ack, de hafva fört bört honom; Pet skall dö af sorgl Vid sin lilla gunstlings namn blef jätten riktigt vaken. Dick! Hur då? Hvad har händt honom? Gossen berättade hvad som tilldragit sig, så fort hans sinnesrörelse tillät honom det. Känner du igen huset? Ja Kom, jag skall följa med dig. Ack, skynda, att de icke hinna mörda honom! sade Sam. Mörda honom! upprepade Gog och sträckte ut sin förfärliga arm. Jag skulle just vilja komma öfver dem, då de vore i färd dermed; Var icke rädd du, min gosse, tillade han; jag skall rycka honom ur deras klor, om jag också skall rifva ner huset. Sedan han kastat en kappa öfver sin kostym som vilde, fattade den starke mannen en jernstör, som han begagnat fill att göra hål i marken för tältstängerna, och de lemnade båda skådeplatsen, som nu fick taga vara på sig sjelf, bäst den kunde,