Skizzer från Södra Norge. AF BAYARD TAYLOR. UL ) Tellemarkon och Riukan-forsen. Kristiania d. 1 Sept. 1857. Morgonen derpå togo vi en båt med fyre roddare till Mel vid mynningen af Vestfjord. lalen, i hvilken Riukanfors ligger. Ännu vat let ej slut på vårt beundransvärda väder I det regniga Norge hade himmelen för lenna gång förglömt sina skyar. Dag efte: dag uppgick klar och strålande, som Egyptens och följdes at ljumma, stjernljusa och dagg ria nätter. Den vidsträckta Tindsjöns skog. vevuxna stränder glänste i det fulla, herr liga solljuset, och dess spegel af genom skinlig beryll bröts i lätta vågor af nordliga vindfläktar. Ickedessmindre funno vi denna oaktadt alla fördelar af sol och luft. förtjent af sitt rykte för pittoresk skönhet. De högsta bergspetsarne uppnå en höjd af två tusen fot; men det är ingenting djerff och bestämdt i deras formationer, och sedan man skådat de praktfulla fjordarne på vestra kusten, förefaller naturen här matt och alldaglig. Våra roddare skötto sina åror väl, och vid middagstiden hade de fört oss till Hakenes — en sträcka af tjugoen eng. mil. Här stannade si för att tinga hästar till Riukanfors, enär ingen poststation finnes vid Mel. Medan ubben for af i sin båt för att underrätta di önder, hvilkas tur det var att skaffa hästar. gingo vi in i bondstugan — en bastant tvåvåningsbygnad. Rummen voro temligen snygg: ;ch väl försedda med landets tunga och klumpiga möbler, hvilka för det mesta tillverkas it bönderna sjelfva, enär hvar och en är så gen snickare, tunnbindare och grofsmed. Der funnos några besynnerliga, gamla stolar. jorda utaf stycken af en trädstam, öfra deien urholkad, så att den mottog kroppen och vildade ett ryggstöd. Tvifvelsutan har denna fason på stolar variti bruk ända sedan vikingaiden. Gårdens egare var tydligen en man i goda omständigheter och vi hyste derföre hopp om an god måltid; men allt hvad den gamle Sondhustrun med bästa vilja i verlden var i stånd att anskaffa var mjölk, smör, hafrebröd och ett ägg per man. De öfra rummen vor: ikligen försedda med sängar, hvaraf en på yrädet öfver hufvudgärden ståtade med märkga porträtter af kronprinsen af Danmark hans gemål. I ett annat rum fans en stol af urgammal konstruktion. Nära två timmar förflöto innan den gamle bonden återkom med den underrättelsen, att hästarne skulle vara vid Mel lika fort som vi; men vi fingo länge nog efter vår ankomst ligga på stranden och se på huru skjutsbönlerna läto dem simma öfver utloppet af Maan dfven. Qvarlemnande båten, hvilken skulle ;nvänta vår återkomst följande dag, begåfyt vi oss af uppför Westfjorddalen emot det breda, kägellika Gausta-fjellet, hvars ofantliga massa, sextusen fot i höjd, syntes från sjösidan vida öfver dalen. Husen i Mel, sammangyttrade omkring dess lilla kyrka, voro sringspridda på sluttningen ofvanför sjön och på båda sidor om elfven. Bland ängar och åkrar låg en annan lika stor by. Sjelfva dalen, uppfyld af bondgårdar och grupper af hus, tycktes vara tätt befolkad; men som böndernas bostäder sällan bestå af mindre än sex bygningar. ibland till och med åtta, är det icke under. ligt om en utländning kanske upptager folknummern något för högt. Mycket mindre id erhålles äfven än -man skulle förmoda efter den landvidd som odlas, men detta härrör af att axen äro så lätta. Maandalen, till utseendet en fruktbar och folkrik trakt, är i sjelfva verket snarare motsatsen. Men hvad dess skönhet beträffar, kan det blott vara en mening. Djupt nedsänkta mellan Gaustafjellet och en annan djerf utgrefning af Hardangerfjell, synas dess guldgula sädesfält och dess små skogar af björk, ask och gran dubbelt sköna genom motsatsen af de vilda öfver dem hängande branterna, hvilka, först. sparsamt prydda med tallar och genomskurna af spår efter vattenfall och isväggar, derefter endist fläcktals randade, med grå mossa, slutligen, framte en bild af den högsta ödslighet och kalhet. Gaustabergets djupt refflade kägla med sin uddade topp reste sig högt öfver oss skarp och tydlig i den tunna luften, un)-Se Aftonbladet för förlidet. år.n:ris.288, 290, 294, n:r 2, 26 och 28 för innevarande år.