Aftonbladet – 5 februari 1858, sida 3

sitt spel. så hade sannolikt frågan icke då fått hvila ännu ett år. Under år 1857 uppdirektörens inkomst till omkring 44,000 rgs. och då man med all. sannolikhet an antaga, att lönceinkomsten under det halfva r, som tilländagår den I Juni 1858, intill hvilken tid samma aflöningssätt cger rum, uppgår till minst halfva summan af förra årets, eller 22.000 rår, så visar sig verkställande direktörens lön under 3 år uppgå till omkring 100.660 rår res. Vid blifvande bomma kommer det nog att visa sig, huruvida bolaget gjort under samma tid lika coda affärer, hvilket vore mer än önskligt. — Är nu br v. Kock den egentlige stiftaren af anstalten,, hvilket korrespondenten påstår, så har han ock haft tillfredsställelse af sitt barn, som varit hans riktiga guldgosse; men om arnet nu börjar litet tänka på sin cgen framid. må väl ej detta stämplas såsom otackit eller revolutionärt! Motionen talar för öfrigt bäst för sig sjelf; att i densamma icke förekommer ett ord rörande nedsättning af verkställande direktörens makt,, torde läsaren redan anmärkt, och då den nu är öfverlemnad åt offentligheten, står det hvarje delegare i i bolaget fritt att densamma berunda och sin åsigt i frågan vid nästkommande bolagsstämma söka göra gällande, ty i densammas afgörande beror utan tvivel i cke ringa mån försäkringsbolaget Scandias frantid. Insinnationen om kringresandet för att få underskrifter på en petition? lemnar jag åt sitt välförtjenta förakt, men kan försäkra, att den, som dermed gjort sig den ringaste möda, lätteligen skulle fått mångdubblade antat namn under den inlemnade motionen. sådant är i denna fråga, måhända med ågra få undantag, albnänna tänkesättet bland härvarande akticegare. Det är dock cj egentgen flertalet af underskrifter, som ger en motion sin betydelse, utan dess innehåll; dock må icke förbises, att bland dem, som undertecknat ifrågavarande motion, finnas tvenne. som förr varit ledamöter af bestyrelsen i Scanlia. Dessutom torde här icke böra förtigas. utt en annan motion i samma syftning lärer blifvit inom vederbörlig tid inlemnad till Scandias styrelse, underskrifven afförra årets samtliga revisorer och 8 andra aktieegare. Men nu slutligen till hufvudsaken i hela revolutionen, som korrespondenten antyder vara att få hr v. Kock att abdikera och hans plats intagas af en professor från Upsala. För att icke träda grannlagenheten för nära, får jag i detta afseende hänvisa korrespondenten till hr v. Kock sjelf, som bäst är i tillfälle att upplysa, när och af hvilken samme professor blifvit tillfrågad, om han ville, i händelse af hr v. Kocks atgång, öfvertaga direktörsbefattningen, liksom om han antagit eller afvisat anbudet. Besynnerliga revolution! man får söka hufvudtrådarne till densamma i den persons händer, mot hvilken den skulle vara anstiftad. Stockholm den 4 Februari 1838. P. H. Malmsten. Hj