Aftonbladet – 5 februari 1858, sida 3

0 NN SUV DE SAVUA DIS VILI VIL ITA LUILI SAVId I allvuing uppbära viss procent af alla inflytande premier, ör försäl gar, som under hvarderas tjenstetid afslutas. Utan att nu vilja uppehålla oss vid den af senaste revisionen väckta fråga, om det kan vara rätt att direktörerne beräkna provision både på försäkringar, hvilka Skandia hos andra bolag reassurerar, och vå dem, för hvilka dessa sistnämda bolag hos Skand aga reassurans och för hvilka förvaltningsomkostnad de främmande bolagen tillgodoräknas, eller inlåta oss i granskning af frågan, huruvida bestämmelsen, att bruttoprovisionen skall utgå endast på örsäkrin, afslutade under direktörens tjenstetid, har goda skäl för sig och är för bolaget gagnelig. uskränka vi oss till framställande af följande annärkning emot det åberopade stadgandet, hvilken, om den är riktig, både har högsta vigt och är ensam tillräcklig att ådagalägga bristerna och vådorna w nu gällande aflöningsbestämmelser. Det synes oss nemligen ligga i öppen dag, att då. direktörernes hufvudsakligaste aflöning utgöres a! orovision på bruttopremisrna, så finnes för dem ett utresse att uppdrifva bruttoinkomsterna, som tär desto mäktigare i samma mån procentberäkningen är högre, och för bolaget desto vädligare ju mindre incresse finnes att genom försigtighet och klok beräkning vid rörelsens ledning samt sparsamhet i afsende på förvaltningskostnader söka uppdrifva nettoSehållaingen. Lemnar rörelsen behållning — så mycket bättre för direktörerna; går den med förlust vå deras vinst inverkar detta vida mindre, än om. zenom försigtighet vid antagande af försäkringar och vidhållande af bestämda grunder för premiesättninsen, bruttopremiernas belopp skulle lidit minskning med ett helt eller halft 100,000 rdr. Besinnar man att meningen med stadgandet tydligen varit, att rörelsens omfång och gång skulle bestimma beloppet w direktörernas inkomster, så framlyser ändamålsvidrigheten af ifrågavarande bestämmelser så mycket bjertare under år, då bolaget af rörelsen har förlust, medan direktörerna kanske skörda betydlig vinst. Och hvad förvaltningskostnaderna angäår, låter det till och med tänka sig, att om direktörernas provisioner skulle stiga alltför högt, det för dem kan vara angenämare att öfriga aflöningar åtminstone till toralbeloppet ej stå i alltför stort missförhållande till hvad de sjelfva uppbära, och att följaktligen tillskapandet af ständigt nya tjenster kunde vara dem, äfven ur detta skäl, ej obehagligt. Uttryckligen förklarande, att det ej är vår mening att detta allt redan skett, tro vi dock att man svårligen skall kunna neka, att det aflöningssäit, stadgarne nu bestämma, berättigar till farhågor att i en framtid direktörer skulle kunna uppfatta sin ställning, sina intressen och fördelar så, som ofvan antydes. Om det betänkliga, att ej säga farliga för bolaget, dess anseende och kredit, deruti, att ens misstanke uppstode att dylika beräkningar hade inflytande vid ledningen af bolagets angelägenheter, kan blott en mening finnas. Misstaga vi oss ej häruti, så är ock förkastligheten af ett aflöningssätt medelst andel i bruttopremierna så tillräckligt visad, att vidare ordande härom må vara öfverflödigt. I fråga åter om det sätt, hvarpå aflöningen bör tgå, tveka vi ej att föreslå, det direktörerna måtte Ha ett för hvardera bestämdt årligt arfvode jemte andel i neitobehållningen. Villigt erkännande; utt äfven med största omsorg om bolagets bästa, den senare inkomstkällan kan komma att vissa år utsina samt att verkställande direktören, hvars befattning, för att rätt skötas, oundgängligen kräfver att innehafvarens tid och arbetsförmåga deråt uteslutande cgnas, bör väl aflönas; så tro vi dock ej att anspråken i detta afseende böra öfverstiga hvad bolaget kan vara benäget att i bestämdt belopp anslå, eller att någon direktör, med känsla för bolagets och sitt get sanna intresse, skall önska att genom en invecklad provisionsb-räking erhålla större inkomster, än som i bestämdt belopp skulle honom tillmätas. Den äggelse för direktörerna att med nit och ifver bevaka bolagets fördelar man genom bestämmelser rörande aflöningen må söka åstadkomma, lärer i allt rall lämpligast vinnas genom en ej alltför ringa andel af nettobehållningen. Att i alla. fall ett högt aflöningsbelopp icke ensamt gör nog, derpå har bolagets korta tillvaro lemnat tillräcklig erfarenhet, då cj ens den rikliga aflöping, hvarmed bolaget nu vedergäller sin verkställande direktörs omsorger och möda, varit tillfyllest att åt detsamma bereda fördelen af hans odelade verksamhet. Eiter öfvervägande af dessa förhållanden få vi. jemlikt 35 af bolagsordningen, till öfverläggning vid blifvande revision och bolagsstämma, framställa följande förslag: 1:o Att bolagsordningens 29 måtte erhålla nedanstående, förändrade lydelse: Direktören och vice direktören åtnjuta hvardera i årlig lön dels en till beloppet bestämd summs och dels viss procent af bolagets nettobehållning för året, hvilken aflöning skall, uppå styrelsens framställning, å ordinarie bolagsstämma närmare fastställas. 2:0 Att, om ofvan framstälda förslag vinner bolagsstämmans bifall, densamma jnmväl måtte, under förbehåll om nådig fastställelse ä den föreslagna ändringen af stadgarne, antaga en i öfverensstämmelse härmed uppgjord aflöningsstat för direktörerna att gälla och tillämpas från och med den 1 Juni 1858. 3:0 Att för den händelse det under 1:0 framstäld. förslag icke skulle vinna sådan behandling, att det kan -å nästa bolagsstämma definitivt antagas, eller ock detsamma skulle af bolagsstämman eHer Kongl. Maj:t ogillas, -bolagsstämman : måtte slutligen eller alternativt fastställa sådane aflöningsgrunder att, Jemte viss protent å nettobehållningen, direktörerna orhålla en viss, emot den nu stadgade nedsatt procent å bruttopremierna intill ett visst belopp; men å hvad premierna öfverstiga samma. belopp, direktören ej må erhålla öfver en tjugondels procent, -och töljaktligen vice direktören ej öfver en hundradels procent; samt 4:0 Att-den i enlighet med de under 3:0 angifna grunder uppgjorda aflöningsstat måtte antagas att gälla från den 1 Juni 1858 allt framgent, derest ändring i stadgarne icke skulle vinnas; men i annat fall, och i. händelse: af möjlig vägran från direktörernas sida att, förrän nådig fastställelse vunnits, ingå på viss bestämd aflöning, intill dess den nådiga fastställelsen erhållits. Stockholm i December 1857. F. Braunerhjelm. M. Huss. F. F. Huss. ÅA. Retzius. Aug. Timol. Wistrand. J. G. Schwan. G. Fr. Bosen. IL. Ohr. Bäck. Emil Ekman. F. Th. Berg. P.H. Malmsten. OC. E. Wahlberg. Carl Santesson. ÅA. G:son Bennich. P. Muren. A. F. Nordvall. Alb. Ehrensvärd. A. W. Frestadius. Carl Benedicks. J. M. Agardh. D. Carnegie Comp. — Gusi. af Ugglas. Det torde vara temligen allmänt bekant, att man redan från början af bolagets stittelse ansåg det nuvarande aflöningssättet för mindre lämpligt. Verkställande direktören eger nemligen i lön en viss procent af det inflytande assuransbeloppet, som korrespondenten försigtigt yttrar, det. vill säga, viss procent af bruttoinkomsten, hvilket aflöningssätt mig veterligt icke finnes användt i något väl ordnadt försäkringsbolag, af det enkla skäl, att ett dylikt aflöningssätt bland annat lätteligen kan deda till kollision emellan tjenstepligt och -det egna intresset. Verkställande direktörens inkomst uppgick för första halfva året, då bolaget ännu var i ningenaf sin verksamhet. till omkring