Aftonbladet – 5 februari 1858, sida 1

RR — STOCKHOLM den 5 Febr. Utrikes korrespondens. (Från Aftonbladets korrespondent.) Berlin den 29 Januari. Pariserattentatet har naturligtvis äfven i Berlin gjort ett mera djupt intryck, än något af de föregående dylika, på hvilka den moderna franska historien varit så rik. Byråkrätien, som blifvit något osäker, drog djupt efter andan och rönte ett intryck, liksom om på vanliga sättet den misslyckade sammansvärjningen måste stärka polisregementet. Man blef likväl i dessa : kretsar litet öfverraskad deraf, att den allmänna meningen inom alla sambhällslager, i stället för att föda en servil fasa öfver den frågan: Hvad skulle det hafva blifvit af verlden, om kastkropparne på gatan Lepelletier gjort åsyftad verkan ? med all naturlig afsky för Orsini och hans kamrater, likväl icke var gynsamt stämd hvarken för de i Frankrike tillkännagifna nya repressivåtgärderna eller för korståget emot flyktingarne. Den moderata demokratien visade härvid tillbörlig hållning och uttryckte sin förundran isynnerhet deröfver, att det å ena sidan påstods, att fransmännen voro utan all delaktighet i saken; men att det oaktadt å andra sidan fransmännen skulle bestraffas genom undertryckandet af den sista återstoden af frihet och oftentliga garantier! Vid detta tillfälle blef här återigen ett demokratiskt blad belagdt med beslag, och till de öfriga utfärdades ett slags officiös värning, att så litet som möjligt afhandla attentatet! Detta intryck på de offentliga säkerhetsmyndigheterna var föröfrigt märkbart icke blott i Preussen. Det framträdde i andra trakter af Tyskland på ännu mera karakteristiskt sätt. Sålunda tvekade icke den wirtembergska Staats-Anzeiger, att göra. hela demokratien ansvarig för attentatet, och uppmana alla folk ått samla sig kring tronerna samt afhålla sig fn all slags opposition! Der ha vi ägget! Emedan några brottsliga och öfverspända persöner vilja lönnmörda franske kejsaren, skall den wörtembergska oppositionen låta behaga sig de höga och på grundlagsvidrigt Sätt faststälda ministeraflöningarne, konkordatet med påfven o. s. v. Advokaterna för den i följd af attentatet ännu strängare reaktionen faller det icke in, att de göra ordningen i Europa en slät komplimang, då de anse den bero af en enda menniskas lif. Hvad skulle ået blifva af den civiliserade verldens lugn och frid, så framt en sjukdom, som träffade kejsar Napoleon, eller hans plötsliga död kunde hvilket ögonblick som helst förstöra alla fredens och arbetets frukter! För öfrigt har attentatet blott såtillvida här haft något genljud; som flyktingsangelägenheten indirekte äfven angår Preussen. Man ville veta, att berlinerkabinettet gemensamt med andra regeringar yrkat på flyktingarnes utvisande. Uppgiften låter likväl otrolig och tyckes blott gälla såsom ett uttryck af önskningarne, hos franSka polisen, hvilken med afsigt utspridt densamma. Å andra sidan har attentatet sannolikt m ket skadat utsigterna för en amnesti härstädes, ifall sådana någonsin funnits. Man väntade en sådan försoningsakt med anledning af för mälningshögtidligheterna. Men efter allt hvad nu förljudes är icke fråga om någon allmän amnesti. Det finnes icke många preussiska politiska flyktingar i utlandet, men de för flera år sedan flyktade hafva säkert med bittra lidanden fått böta för orsaken till landsflykten och genom sin till. och med af Times Hyligen erkända goda hållning säkert till och med i regeringens ögon förtjent att få återkomma. Icke destomindre tror man, såsom sagdt är, knappt på någon sådan åtgärd af allmän beskaffenhet och minst på en amnesti, som icke skulle fordra af de benådade, att de begärde nåd, hvartill väl det minsta antalet är benäget. Enskilta benådningar äro naturligtvis icke genom dessa tvifvel uteslutna. För att urskulda det förutsatta uteblifvandet af amnestien har man anfört, att under konungens sjukdom skulle ett sådan beslut af prinsen af Preussen lätt kunna få utseende som prinsen ville i förtid förvärfva sig popularitet. Dervid är blott att märka, att andra gunstbevis på senaste tiden utgått direkte från konungen, t. ex. förlänandet af friherrevärdigheten ät Bunsen, vår förre minister i London, en orden åt hr Usedom, en liberal diplomat o. fl. d. Man skulle således tro, att en öfverenskommelse angående amnestien emellan den som bär kronan och hans vikarie skulle ha kunnat förefinnas. . Attentatet kan också knappast anföras såsom grund för att icke det blir någon amnesti, då någon slags gemensamhet mellan Orsini et konsorter och några stilla preussiska lärde i London icke kan supponeras ens af liberalismens häftigaste motståndare och å andra sidan det redan före attentatet var notoriskt i väl underrättade kretsar, att icke nåson amnesti skulle bli utfärdad. ; Jag nämde att konungen sjelf vidtagit nååtgärder. Dessa skola vara skälet till insens af Preussen fördröjda uteblifvande: skulle först inträfta här den 28 eller Spådomen har slagit in, anmärkte juristen kallt, och med tiden kan en ännu besynnerligare händelse inträffa. Hvilken höndealen Jå a