Aftonbladet – 5 februari 1858, sida 1

Spådomen har slagit in, anmärkte juristen kallt, och med tiden kan en ännu besynnerligare händelse inträffa. Hvilken händelse då, om Jag får fråga ?, sade den förre med gäckande min. Hviskar icke ert samvete, eller rättare sagdt, er fruktan, något derom, då ni tänker på det förflutna, svarade mr Elton i en bitande ton. Brottet kan icke alltid skyddas af oförskämdheten. Ni vågar förolämpa mig! Förolämpning kan blott den med skäl klaga öfver, som ännu kan göra något anspråk på aktning. Utom sig af raseri. genom dessa skymfliga tillmälen och dessutom upphettad af vin, lyfte Roderick Hastings den fina käpp han höll i handen och skulle hafva slagit sin landsman om icke ett par personer af aktningsvärdt utseende — som det tycktes borgare — hvilka hade druckit kaffe i foyern, kastat sig emellan dem och med välment ifver sökt afvända våldsamheten. Besinna att ni ker uppmärksamhet hos publiken, sade den ene, som hade ett militäriskt utseende, Fan i publikenb, röt Roderick. Nå. men kom då ihåg att det ären landsman, förmanade den andra; ugna er för all del. Jag vill icke lugna mig, och Jag tål ejatt någon lägger emellan, skrek den halfrusige mannen, i det han våldsamt stötte fredsmäklarne åt sidan och sprang emot Elton. Mannen med mustacherna tog fast honom just då han skulle springa förbi, och med en beslutsamhet. som vittnade om att det ej Var örsta gången han blandade sig i sådana tviter, stötte han omkull honom på en af de länga sammetsklädda bänkarne i foyern. Under letta erhöll han ett lindrigt slag,