Aftonbladet – 5 februari 1858, sida 1

Han lade i mrs Eltons hand ett instrument af besynnerligt utseende, ej olikt ett pur kompasser, med den skilnad att hvardera spetsen var formad som en nyckel; en fjäder skilde dem åt. Engelsmannen vände instrumentet förvånad på alla sidor; han hade aldrig set något dylikt och kunde ej förstå dess bruk men att det hade något, derom var han öfvertygad. Fans denna bland Rodericks saker? frågade han. Originalet dertill, svarade ministern; mina agenter blefvo så frapperade af dess ovanlig het, att de togo ett aftryck i vax. En af våra arbetare har gjort denna. Mr Elton yttrade en önskan att få en dylik och fick löfte derom. Hade någon frågat honom hvarföre han önskade det, skulle han haft svårt att redogöra derför, om det icke var en obestimd aning att den en dag skulle blifva honom nyttig. Efter att hafva yttrat sin tacksamhet till den höga embetsman, som visat så mycket nit att vara honom till hjelp, tog han afsked och beslöt att ännu en dag dröja qvar i Paris. Samma afton gick han på spektalet, och helt oförmodadt befann han sig i den stora foyern under en entreakt, ansigte mot ansigte med Roderick Hastings, som för ett ögonblick betraktade honom med ett hånlöje. Han hade med sig två eller tre rouger, som ban sjelf, unga fransmän som läto sig väl behaga att promenera kring Champs Elysec hans vackra ekipage, rida hans fullblodshäs vinna hans pengar och dricka hans vin. Det ällskapet för hvilket middagen äld. Ni här i Parisb sade den välklädde skurken. synbarligen med afsigt att inleda ett sräl, Jag sade er att vi skulle träffas igen.