lycka i Australien. Jag hörde honom för några få dagar sedan göra efterforskningar: angående några papper. Håll — vänta ett. ögonblickt sade Roderick Hastings; ni skall få de-tusen punden. Vill nistaga en invishing? Nej, guld eller sedlar. x Afventyraren lemhade rummet med: en förbännelse på Jäpparne. Han hade aldrig på allvarämnat gifva Otisack den öfverenskomna stmman. Då stölden en gång väl blifvit begången, trodde han sig hafva honom i sitt våld. Jag trodde väl det skulle lyckas, sade hans gäst med ett leende. Efter några minuter återkom Roderick med en bundt sedlar, som han med envredgad och trotsig min kastade på bordet. Det är kanske bäst att ni räknar demp, sade han. Mr Cusack underrättade honom höfligt att det så var hans mening. Summan var riktig. Sedan -han omsorgsfullt stoppat den i fickan och knäpt igen rocken, lemnade han skrinet åt sin vän och gick. Hästings stängde dörren efter honom och bröt skyndsamt förseglingen; han genomögnåde papper efter. papper och kastade dem vårdslöst åt sidan, tills han kom till det sista. Bedragen, sade han med en ryslig ed; det enda jagbehöfver är icke här! Tusen und . borta ... Den skurken: Cusack! har beragit mig; och dock var förseglingen: obruten. Huru kunde han väl-bafva någon fördel af att bedraga mig? tillade han tviflande; wjag skall söka honom i morgon. Långt innan ror Hastings lemnade hotellet dagen derpå, var hans goda vän på vägen till England. RS i