Aftonbladet – 3 februari 1858, sida 3

DAGENS PLENA. Ridderskapet ooh Adöin. Till behandling företogs, efter godkännande af. åtskillige expeditionsutskottets förslag -till-skrifvelser, lägutskottets utlåtande n:o 61, angående utvidgad religionsfrihet och vissa dermed gemenskap egande ämnen, dervid hr Cedersköld, G. och friherre Creutz yrkade, att man borde börja med handläggning af 10 58, emedan på antagandet eller förkastandet af densamma mycket berodde huruvida författningen kunde antagas eller ej; förty att sista momentet i denna!8 bör så ändras, att deruti stadgas, det åtal för förbrytelser. mot denna författningen icke må anställas utan justitiekanslerens förordnande; i stället för det öppna fält; som mom. lemnar genom stadgandet, att åtal för villfarande lärosatsers utspridande icke må företagås utan sagde embetsmans ordres. Med ogillande af hr Cederskölds förslag föredrogs utlåtandet i sin helhet: Diskussion öppnades af hr Estenberg, hvilken, efter att hafva förklarat, att en svår bröstsjukdom och dermed åtföljande heshet torde komma att göra orden sträfva, redogjorde för mörkrets och ljusets strid ända ifrån syndafallet, eller då Lucifer satte sig upp emot vår Herre; för Guds ekonomi med menniskorna under gamla och nya testamentets tid, samt ansåg sig icke kunna yrka fästningsstraff å sådana, som afvika från den rena evangeliska läran, utan böra sådana som sjuklingar behandlas. Pen endaförfattning, söm bör antagas, vore en sådan som ålägger presterna, att, lemnande maklighetens läger, mera nitiskt göra sin tjenst och derigenom motstå villfarelserna, utan att för deras hämmande utskicka fogdar och länsmän. Slutligen förbehöll sig talaren, att vid hvar och en af de särskilta SS:na få göra då anmärkningar hvartill han.-kan anse sig ega-fog. Friherre N. Tersmeden ansåg utskottets förslag vara allenast en ny upplaga af den redan förkastade kongl. propositionen, och således stå i uppenbar strid med rikets ständers-redan fattade beslut, hvadan ock tal. yrkade afslag. N Hr Dalman beklagade, att kungliga propositionen, som verkligen förtjenade ett tacksamt erkännande, icke blifvit antagen, då densamma skulle bidragit att aftvå den fläck som vidlåder Sverge. genom vidhålländet af sådana intoleranta. lagar, som ännu. bibehålla landsförvisningsstraffet, hvilket i verkligheten funnes qvar allenast på papperet. -Borttagandet af detta straff vore dock grundadt både på billighet och tvisa. Ehuru derföre utskottets förslag icke uppylde alla fordringar, ville dock talaren med sin röst biträda detsamma, emedan det hyllar en princip, hvilken vore riktig, och man kan hoppas, att vid nästa riksdag ett bättre förslag deraf torde framkallas. Grefve Sparre redogjorde för motiverna till utskottåts förslag ; trodde att uti ett fritt land, hvarest vi Bhäfva en måhända för vidsträckt tryckfrihet; borde ock landsförvisningsstraffet borttagas, utan att något annat straff sattes i ställer-utan att svårare hinder lades för hvar och en att fritt påsitt sätt uppstämma böner till försynen, men ansåg den kyrkliga enheten befordras derigenom att villfårande skiljas från Kyrkan, hvarigenom ock alla elementer tilltvedrägt derifrån skulle aflägsnas. Den nu varande rörelsen inom kyrkan ansåg tal. som en reaktion af den atheism, som under sista århundradet spred sig från Frankrike öfver hela Europa; dock bör man söka göra sig till herre öfver dessa oroligheter, på det icke koalitioner måtte uppstå, som, under religionens täckmantel, kunde komma att predika för samhället farliga s0ocialistiska läror. På dessa med flera skäl trodde tal. utskottet hafva träffat den rätta principen, hvarföre ock dess förslag af honom på det varmaste förordades. 1å man akta sig att, genom förkastande af detta förslag och begäran hos regeringen om en ny propotion i ämnet, såsom af en del föreslagits, i en framtid mötas af det vanliga svaret det är för sent, nu vilja vi hafva mera,, och hvarvid känhända så mycket fordras, att man icke kan gå anspråken till mötes. Friherre R. Cederström förklarade utskottets antagande, att rikets ständer fattat något beslut om upp häfvande af straff för affall, vara helt och hållet oriktigt, emedan 3:ne stånd återremitterat frågan, allenast på den grund, att de icke voro dermed belåtne; ansåg en dissenterlag för reglerande af förlållandena vidaffall Yara nödvändig och hr Hasselrots förslag i denna del bäst; hvarföre ock tal. yrkade afslag: å förslaget, med förklaring att han, lika med hr Nils Tersmeden, i allmänhet lemnade företräde åt domprosten Brings i reservationen intagna förslag. Saar Al teten RR ARA MENN