Aftonbladet – 2 februari 1858, sida 2

skilta personer eller stiftelser lemnas, är bibehållen, med undantag endast för -artisternas och litteratörernas pensionsförening. — Som bevis på det i Malmöhus län stigande intresset för rationelt landtbruk, anför Öresundsposten att bland allmogen hållas här och hvar små landtbruksmöten. Så har man t. ex. i Vestra Karaby bildat ett dylikt, hvars ledamöter skola sammanträda den sista helgfria lördagen i hvarje månad, för att öfverlägga om till jordbruket m. m.; hörande ämnen. Äfven qvinnor inbjudas öfvervara öfverläggningar och diskussioner rörande ladugårdsskötseln o. 38. Vv. — I ett nyligen inom kongl. geografiska sällskapet i London hållet möte meddelade sir Roderic Murchison dr Livingstones plan för den större upptäcktsexpedition, som skall afgå till det inre af Afrika. Utom dr Livingstone sjelf, medfölja från kongl. flottan kommodore Bedingfield, som förut gjort sig så väl känd för resan på Congo och flera andra Afrikas floder; med. doktor Kirk från Edinburgh, såsom läkare och botanist, hr Thornton, såsom bergsingeniör och geolog, hr Baines, såsom artist, förut väl känd från sina resor i Afrika och Australien, samt doktor Livingstones broder, som är bestämd att ombestyra anläggning af nödiga bygnadsanordningar vid något ställe af Zambezefloden. Till följd af osundheten af Zambezeflodens delta, nda till 230 eng. mil nedom Tete, skall resillskapet färdas på en lättgående, däckad ångbåt uppför floden ända förbi Tete. — Om Boge kyrka, hvars tornspira, som vi berättat, nyligen kullstörtat, har en korrespondent lemnat Gotlands Läns Tidning följande meddelande: -Härmed får jag underrätta, att Boge tornspira den 11 dennes kl. 4 f. m. under ett förskräckligt ån nedstörtat åt nordvestra sidan eller ifrån kyrkan, men det oaktadt har den svaga kyrkan lidit leraf nära nog obotlig skada. Öfra delen af tornets östra mur har nemligen störtat in i kyrkan och förstört en del af skeppets tak, dess vestra gafvelmur och 2:ne stjernhvalf närmast intill gafveln. Remnorna i dess öfriga hvalf och murar hafva betydligt förstorats, och södra muren hotar att störta. Endast koret. är oskadadt, ehuru det har många gamla remnor. — Kyrkans murar äro lika illa och oförsvarligt uppförda, såsom tornets, som bestod af dubbla murar med betydligt mellanrum, fyldt med kullerstenar, murbruk och sand — saknande erforderliga band. Kyrkan lärer ha undergått tvenne större eldsvådor förorsakade af åska, nemligen den cna i slutet af 1500-talet, men derom finnes endast sägen ochingen skriftlig anteckning; den senare år 1695, och derom lemnar inskriften å klockan upplysning. Vid reparationen å tornet år 1819 blef nedersta brandhvalfvet borttaget, äfvensom det derofvanpå befintliga tre alnar . djupa lagret af murbruk och smärre sten lemningar efter de genom eldsvådan förstörda ö brandhvalfven. Denna massa hade tryckt murarne notåt, och förorsakat betydliga remnor. Tornet hade dessutom flera andra remnor från spiran ända ned till grundvalen. Dessa skador försökte man vid sista reparationen att bota med en mängd träan are och kilar. Genom denna obetänkta och ändamålslöse reparation försvagades ännu mera de förut svaga och bräckliga murarne, och gjordes derigenom hvarje försök till att rädda tornspiran omöjligt. Beträffande den här förvarade, i G. L. T. nyligen omnämda fanan, så lärer den blifvit skänkt till kyrkan utaf en af kommendanterna å Enholmen eller Carlsvärds fästning under Carl XEs tid för följande ändamål, att klockaren skulle hänga ut den-amma i ett af tornets vestra gluggar, när det ringdes till gudstjenstens början i Boge kyrka, så att manskapet å fastningen (— dit klockljuden endast vid vestlig vind hördes —) vid samma tid kunde få börja sin gudstjenst. Detta har jag, dels efter sägen, dels efter en gammal klockares i Boge anteckningar fått reda på. — Hade jernskrufvar och hvälfda stödjepelare blifvit använda vid tornets reparation, så hade den beklagliga olyckan, som nu timat, varit förekommen. — Carlskrona Veckoblad meddelar nedanstående rapport till t. f. inspektören för lifräddningsanstalterna: Den 18 Januari kl. !v, 6 f. m., under halfstorm af VSV., tjock regnfull luft, hård sjögång och svåra strandbränningar, strandade å Sandhammar, !, mil från räddningsstationen Mälarehusen, slupen Josefine, förd af skepparen L.: Johansson, hemma i Kalmar och kommande ifrån Karlshamn samt destinerad till Göteborg med last af bränvin. Så snart underättelse om strandningen anlände till stationen samlades räddningsmanskapet och lifräddningsbåten nedfördes till strandningsstället samt utgick med 9 mans besättning till de skeppsbrutnes räddning, hvilken lyckligt verkstäldes, oaktadt storm, sjögång och stark östlig ström i hög grad försvårade företaget. Skepparen och. besättningen, bestående af 4 man, blefvo alla räddade, men fartyget anses blifva vrak. — Från Jönköping skrifves till Grenna Tidning: eo I dessa bistra tider är det verkligen något eget att ett tu tre få höra talas om bonddrängar, som i rent guld ega en förmögenhet af 10,000 rdr. Saken är den, att för en kort tid sedan återvände till hemorten Mo härad (strax utom staden åt vester) tvenne bonddrängar, hvilka för tre år sedan emigrerat till Nva verlden, der de, efter att till en början utöfvat sin vanliga sysselsättning, men dervid blifvit utledsne, slutligen hamnade i guldlåndet Kalifornien och, vandrande i de till Austrälien flyktade guldsökares fotspår, lyckades fylla några små påsar med den dyrbara, nu så mycket ofterfrågade metallen, I Augusti mår nad förlidet år började de sin hemfärd, men tordes, i anseende till den öfverallt herrskande osäkerheten och villervallan, icke utbyta guldet mot osäkra bankoassignationer. De äro nu lyckligen återkomna och äro f. n. sysselsatta att realisera guldkornen i myntadt silfver. oo Man läser i Grenna Tidning: Bristen på öremynt öfverklagas allmänt. Skjutslegan skall betalas i öre, men då sådant skiljemynt är sällsynt, upppstår städse krångel vid liqviderna. Vi hafva hört postiljoner för snällposterna beklaga sig deröfver, att de förlora ett par riksdaler vid hvarje resa, derigenom att de sakna ören för att bestrida skjutslegan. De flesta embetsverk äro ålagda att med innevarande år börja föra räkenskaperna uti riksmynt, men då sådant mynt ej finnes, drabbas räkenskapsförarne af betydliga förluster. — Ett miss