Aftonbladet – 2 februari 1858, sida 2

—— ———!),hevekei kff TT) OCee 7666) hade icke sett honom ännu i sin fulla längd — detta lät sig ej göra inuti vagnen, der han blott såg hans väldiga lemmar och ofantliga hufvud. Alla sagor om jättar kommo för hans tankar, och han började slutligen misstänka att han råkat ut för någon sådan. Pet såg genast att vår hjeltes förvånade och rädda blickar misshagade den nya tidens Titan, och med mera takt än man kunde väntat vid hennes år gled hon ned från sin plats på bänken, sprang fram till honom och lade sina armar kring hans hals. Gode snälle Gog! sade hon. Jag skall gifva dig en kyss för det du räddade den stackars gossen. Gog log fryntligt; han vek undan hennes svarta glänsande lockar med så lätt hand som om han handterat ett nyfödt barn och vidrörde hennes panna med sina läppar. Nå, om icke hön är rädd för honom, fänkte Dick, kan jag icke se hvarföre jag skulie vara det. Och han log och nickade, liksom för att tacka honom för hans vänlighet, och jätten log och nickade tillbaka. ; Jom sällskapet skulle hegifva sig af ganska tidigt följande morgon till Dyn Hucknall, der ett rum blifvit hyrdt för deras uppträdande på aftonen, anmärkte direktören att det var tid för dem att gå till hvila. Pet kysste sin bror, tog Dick i handen och försvann bakom gardinen. : Euphrasia, hvars känslor såväl som gföggglasen vid denna stund voro alldeles uttömda, nöjde sig med att högtidligen välsigna honom i on citation från hennes favoritförfattare och följde med sin mans tillhjelp Pets exempel, så att vår hjelte, jätten och Sam blefvo lemnade allena. Gossen undrade naturligtvis hvar han skulle sofva. Hans ovisshet i detta fall tog snart