Aftonbladet – 2 februari 1858, sida 2

mm ——— — KR — 0 DA RER slut. Sam satte upp locket till bänken och visade en ganska trång bädd, i hvilken de inom fem minuter voro lika väl inpackade som ostron i sitt trä. Ehuru allt föreföll vår hjelte högst ovanligt, kände han sig på intet vis hågad att klandra de beqvämligheter, som blifvit honom erbjudna. Här var mycket varmare och bättre än i de höstackar, der han tillbringat de båda föregående nätterna. Mendet dröjde länge innan han kunde sofva. Nyheten af hans belägenhet gaf honom mycket att tänka på; hans tankar återvände äfven till hans fordna hem, till Martha och den gamle vänlige Nicholas; och när tröttheten ändtligen tillslöt hans ögon, så drömde han om dem och sin ovän — Amen Corner. Ett par gånger under natten väckte han sin kamrat med att spritta upp ur sömnen och med halfhög röst säga några osammanhängande ord. Hur är det med dig? frågade Sam. Ingenting; jag drömde bara, svarade Dick och smög sig närmare intill honom. Drömmer du någonsin ? Jag är vanligen för trött dertill, svarade lindansaren. — Du är väl icke ond på mig? Ond? svarade gossen. Nej; du rådde inte för det, kan jag tro... Hör bara huru Gog snarkar. Det dröjde någon tid innan jag blef van dervids Nu skulle jag sakan det. Bor du då alltid här? Jax Men det är ju inte något hus. Det är vårt hus, sade Sam, och ganska trefligt ändå. Jag bar allsingen önskan att lemna det. Min siste husbonde brukade slå mig så mycket... jag rymde från honom och kom till Webb,