Aftonbladet – 30 januari 1858, sida 3

geysern, under eh fullkomlig dödstystnad, utandas sin majestätiska vrede. I djupet af afgrunden pågår en fruktansvärd strid mellan eldens och vattnets andar. Vid dånet af de underjordiska stötarnes åska höja sig ofantliga bubblor, som lyfta hela vattenmassan i bassinen, men återfalla tungt då de spricka mot vattenytan. Vattnets andar, ömsom segrande och besegrade, uttömma sig i förnyade ansträngningar att tillbakadrifya inkräktaren af deras rike. Himmel och jord försvinna för våra blickar; strömmar af vatten och ånga bortskymma dem för våra ögon, I tre särskilta omgånger uppkastas i luften efter en våldsam skakning i jordens innandömen ofantliga vattenpelare, liknande eldkärfvarne i det skönaste fyrverkeri. Orörliga och stumma stå vi på de klippor, som skilja oss från det nedstörtande kokande hafvet, betraktande detta skådespel utan like, Efter några minuters förlopp upphör dånet. vattnet lugnas, ångan skingras. Är allt förbi? Har väl geysern blifvit utmattad af sitt vanmäktiga raseri?... Plötsligt gör jätten sin sista förtviflade kraftyttring och uppjagar på en gång hela den massa, som tyckes vilja qväfva honom. En kompakt vattenpelare reser sig i luften till en höjd af åttatio föt; den stannar en sekund, sväfvande i rymden, och faller derpå ned i ofantliga massor med ctt dån, likt åskans ibland bergen... Åskådarne iro hänryckta. De vänta ännu en stund; men rgäfves. Geysern har slutat sitt dagsverke för denna gång. Bassinen är tom, och ögat kan med möda i det djupa svalget urskilja vattnets glindrande yta. Efter dessa plötsliga och mäktiga sinnesörelser känna vi oss föga hugade att åter ntaga våra hårda bäddar. Föröfrigt ha vi ång väg till Thingwalla, så att vi behöfva ;e oss tidigt på väg. Under det man afbilar signalen att stiga till häst, meddelar hvar ch en sin granne sina intryck. Man komner i samspråk och diskuterar med hvaranIra orsakerna till det fenomen, som vi från å aflägset land kommit att uppsöka:och som yfverträffat vår fantasis djerfvaste förväntninsar. Den rena vetenskapens amatörer upprypa ånyo omkring kratern med sänklod och ermometer i hand; de praktisera en smula lutonism, neptunism och eklektism; de proana sprida sig hit och dit i-de närmaste om-: ;ifningarne och söka finna problemets lösning på sådana vägar, som äro mer tillgängliga ör flertalet af de dödliga. (Slutet följ.)