Aftonbladet – 30 januari 1858, sida 2

ner med lugnad röst, visst vill han det. Du vet hur han älskar dig; det ärriktigt rörande att se; du kan leda honom med: en blick. Men hur ämnar du göra angående penningarne ? Detta, sade hans. hustru, måste jag förklara för min bror på mitt eget sätt. Mitt inflytande öfver honom är icke mindre än öfver hans son. Han är således hans son? Tviflar du derpå? Jag har tviflat derpå, sade hennes man. För att säga dig sanningen, trodde jag att han var din son, fastän du ej ville erkänna honom, och det var derföre jag fick ovilja emot honom. Jag var svartsjuk på honom, och — men det är förbi nu; och sedan jag vet att han är Georgs son; tror jag säkert att jag skall komma att tycka om honom. Martha svarade intet på denna listiga försäkran; hon visste att han sade en osanning. Hon kände blott en ångestfull längtan att åter få se sin lilla älskling i sitt hem och i säkert beskydd i sin fars armar — då, och endast då kunde hon åter blifva lugn, Ganska tidigt följande morgon smög sig Amen Corner helt tyst utför trappan med skorna i handen, för att ej väcka Georg Chason, som sof i förmaket; han kunde hafva erbjudit sig att följa honom, en sak som han företrädesvis önskade undvika. Som en tjuf smög han ut genom bakparten, för att spänna för hästen. Regnet föll i strömmar, men han vågade icke gå tillbaka efter öfverrocken och -schalen som lågo qvar i förmaket. Följden var, att han måste begifva sig på Väg, utan annat skydd mot ovädret, än de kläder han vanligtvis bar, och derjemie fastande. Under det han färdades framåt — frusen, våt, darrande och hungrig — kom han att tänka på med huru olika känslor han åkte