Aftonbladet – 30 januari 1858, sida 2

pielt. att ingen engelsk minister kan våga den. Vi få nu se! Hittills — det är obestridligt — bar intet blifvit kändt, i det offentliga åtminstone, hvarigenom de båda nämde personernas delaktighet i mordförsöket skulle på något sätt kunna sägas ha bevis för sig... Mångas mening är den, stödd på närmare personkännedom, att: Rollin alldeles icke tillhör det slags folk, hvilka för sina ända-. mål vilja begagna hvad medel som helst, och det har ju verkligen från början varit sagdt, att Pierri och Orsini vore att räkna till ett parti, för hvilket Maåzzini icke synts tillräckligt :handlingensman. -Att attentatet det oaktadt stått i förbindelse med en komplott, och en stor komplott, måhända :med organiserade förberedelser här midt i Paris, detta är icke blott möjligt, utan till och med i hög grad troligt; men dertill torde finnas en hel hop folk utom Mazzini och Ledru Rollin. På blotta angifvelser, så resonnera många, skall väl näppeligen den engelska regeringen i hvad fall som helst gripa till en. undantagsåtgärd närmast för blott två eller tre främlingars räkning. Nog af, man är i yttersta grad spänd på hvad resultatet skall blifva af denna Hauptund Staats-Actiono. Hvad beträffar förbudet af de nyssnämda båda publicistiska organerna och deras totala upphörande, har detta icke försiggått annorledes, än som man begrafver -sjelfspillingar i tysthet. Den ena dagen sågos de, den nästa voro de försvunna; ingen reflexion deröfver, intet knyst, knappast någon förundran! S...t! För öfrigt tror jag mig i mitt senaste hafva yttrat ungefär något sådant, som att inom veckans slut allt detta vore förmodligen trängdt tillbaka för diverse annat, för lifvets alldagliga gång, för nya intryck. Till stor del har detta äfven ganska riktigt inträffat. Sedan jordbäfningen väl är förbi, tar neapolitanaren åter till kastagnetterna. Paris är icke mycket långt från ett Neapel i vissa afseenden. Sedan man några dagar gått och begapat spåren efter explosionen i Rue Lepelletier, Kar man åter börjat tänka på sina balkostymer och på nyaste komedien. ; Jag skref för icke längesedan att balerna i vinter drogos med en viss tröghet. Det var sant ännu då; tänkom oss, att af 2000 inviterade till den första stora balen i-Tuilerierna, hade för grippens skull omkring 1000 personer måst anmäla förfall! Den andra balen, i onsdags, var vida mera lyckad; det tager sig allt hvad det hinner. I den solennella introduktionskadriljen deltogo deras majestäter sjelfva jemte prinsessan Mathilda, prinsessan Joachim Murat, prins Napoleon Jeröme, prins Joachim Murat; de i denna kejserliga kadrilj deltagande voro för öfrigt endast följande: lady Cowley, fru de Royer, fru Royser, markisinnan Villamarina, grefvinnanWalewska, baron Häbner, marskalk Magnan, baron Bourene hertigen af Bassano ochfriherre Manderström, hvilken dansade med franske utrikesministerns ofvannämde gemål: Sjeltva Faubourg S:t Germain börjar få lif; man — icke jag — hade för några dagar sedan den äran att dansa i hertiginnan de Rouzans salonger derstädes; derefter här grefvinnan Pozzo di Borgo öppnat sina, och markisinnan de Livry har icke låtit sig säga dgtta två gånger. Andra salonger lysa denna vinter genom sina societetsspektakler; så fru de Nervilles, så grefve Castellannas, så grefve de Lagranges, så baronessan Barbiers, så grefvinnan de la Ferronays. Och — min Gud — hvilka socitetsspektakler! Man känner huru vissa vikomtliga amatörer, vissa markisinnliga amatriser (sit venia verbo!) många månader förut tagit timmar för den franska scenens största celeeriteter, för att inhemta den rätta finessen och erhålla ledighet på bräderna. Det var efter en sådan lektion en liten förtjusande hertiginna roade sig med att med sin lärmästarinna, en icke mindre förtjusande aktris från Comödie frangaise, öppna ett samtal om dramatisk konst, om skådespelarens i många fall afundsvärda lott, eviga triumter! föremål för tusendes blickar! bravorop! blomsterbuketter, o.s.v. Åhja — svarade slutligen den spirituella aktrisen, — detta är sant, jag ångrar icke min ställning, den är tacksam, den har sina behag, och dock: — tänk er, hertiginna! det ges ögonblick,. då jag nästan skulle känna mig frestad att byta ined er. Hvilken naivetet, att vissa ögonblick vilja nästan byta med en hertiginna. om 20 millioner! ! : De offentliga teatrarne hafva dessa sista veckor åter företett flera nyheter, hvilka kunna förtjena att med ett ord omitalas. ; Jag skall emellertid i dag inskränka mig till att nämna något om Theåtre Lyriques nyaste succes, Molieres komedi Läkaren mot sin viljan, med musik af Ch. Gounod. a Hvad stycket sjelft angår, känner ni det för. modligen sjelf tillräckligt, ochjag ämnar här icke skr fva någon etude öfver Moliere. Läkaren mot sin vilja har, som alla denne författares stycken, hvad man kallar sina sidor; Moliegre skattade åt sin tids lynne. och osmak (jag kan icke egentligen bruka ordet: smak); deraf uti hans pjeser handlingen väsentligen yttrade sig i käpprapp och örfilar,. språket i hans dialoger mera urringadt, än konvenansen i våra dagar skulle obetingadt tillåta! Men Molieres stycken hafva med allt detta en odödlig förtjenst, som ersätter och öfverskyler mycket; det är komedier, deri. finnes verklig komik, tusende hafva sedan hans tid skrifvit komedier, deri det sant komiska finnes minst. Moliere på den franska scenen lefver derföre också än i dag med friskt. ungdomligt, nästan