Aftonbladet – 28 januari 1858, sida 2

nom, hade uppväckt hans:stolthet. Dessutom häde han sex shilling med den: som Patience gifvit honom — en förmögenhet i hans tankar, och han beslöt att, om möjligt, fly. och ej stanna en enda timma i den. dystra, fänelselika bygnaden, om han kunde undvika et. Den vigtiga stunden hade kommit, och det var beundransvärd att se huru hoppet lifvade honom, då han. endast hade sig sjelf att stöda sig vid, och. med hvilket mod han blickade omkring sig. Midt på gården stod en forvagn, till hälften fyld med halm, hvari några tunnor potates blifvit ditförda, och formannen väntade endast på kontoret att erhålla qvitto, för att sedan anträda återresan. 3 Ner i denna vagn kröp vår lille hjelte; han kände icke längre kölden, eller led af de våta kläderna, som klibbade fast kring hans afmaorade kropp. Hoppet om frihet, mensklighetens gudomliga ingifvelse, uppehöll hans krafter. Slutligen hörde han röster från bygnaden, och några tomma säckar kastades på vagnen. Då de föllo på honom, vågade han knapt rag. andan; hvart ögonblick tycktes honom så långt som ett år. De tunga portarne svängde sig på sina hakar och hans hjerta klappade häfigt vid detta ljud. Han kände att vagnen rörde sig — att han undkom skammen, tigsarens öde, som Amen Corner hotat honom med... Han hvarken frågade sig sjelf eller orydde sig om hvarthän det bar; verlden kunde ;j gifva honom en värre tillflykt än den han emnade. För flera timmar gick vagnen framåt på len ojemna vägen, men ännu var ej flyktinsen upptäckt. Slutligen stannade den. Det regnar svårt i natt, Bill, sade en röst ill formannen. Qvällsvarden är färdig. Ställ vagnen under skjulet; der står den säkert tills let blir morgon. Än säckarne ? Låt dem ligga; det finns inga tjufvar här vå, orten. :