Aftonbladet – 27 januari 1858, sida 3

frågade klockaren. Goda, rara nyheter! Crowshalls stora gods har fallit i händerna på sönen till Nän Willis; byns barnmorska! Gumniavy som alla barn: äro rädda för — hexan — trollpackan, som bara kan mumla örbannelser numera sedan hon blifvit så tandOS Retad af hans sarkasmer, återvann föremålet för hans bitande utfall och lågsinnade triumf sin sinnesstyrka och återtog på samma gång det vapen hon släppti golfvet. Hennes plågoande skrattade ndast åt henne. Litet anade hån hur dödande det lilla knifsbladet kunde blifva i dens hand som höll det. Gå bort utropade hon, på det jag ej må begå ett mord. Skulle det väl bli det första? Jag lemnar den , oskyldige, som jag ville. bafva försvarat för er grymma råhet, i himmelens beskydd, fortfor Nan, men mig sjelf kan jag ännu försvara. Ni frågade mig nyss, Amen Corner, hvad jag gjorde. Jag vill säga er det:.som jag misstänkte, att ni icke kom i några goda afsigter, beredde jag mig att försvara mitt lif emot er, , Ett skralt försvar, sade mannen med ett rått skratt. E Det kunde hafva bevisat sig vara säkrare in ni föreställer er, svarade qvinnan; men det är detsamma numera. Ni Tar fått er önskan uppfyld. Min tunga är förstummad. Från denna stund skall jag icke medla mer mellan er och edra offer. Hemlighet för hemlighet. Lemna mig nu Detta är allt hvad jag önskar, utropade Amen Corner. -Jag bar ingen önskan att strida med er, i -synnerhet sedan jag upptäckt utt ni är mor till. Roderick Hastings. Ja, det är sant att jag har en son, sade Nan med bitterhet. Som jag kan förderfva, anmärkte man