Aftonbladet – 26 januari 1858, sida 3

burit hvar. sin pjesunder kappan. våljande i gator, der de beqvämmast kunde komma franiå; men att de kunnat med dessa små helvetes niaskiner sohvilka så lätt kunnat förråda sig och dem (och på ett förfärligt Vis), riskerat trängsel på jernvägsstationer. knuffari vagnarna, Visitation på gränsen, och att de just vid dessa visitationer ej, blifvit upptäckta, detta allt är i sanning. något; hvarom man har svårt at: göra sig en riktig id. Då Pierri hade blifvit arresterad och Håebert i största hast gjorde en preliminär kroppsundersökning på honom; utropade dem förre i flera repriser: Aktaer! Icke så hårdhändt! Det:kan ske en förfärlig olycka Han:;hade sina goda grunder, och såframt Hebert hade känt hvilkeh enorm. kraft, som var innesluten i denna lilla bömb, och huru litet, som fordrades för att få den att -krevera, skulle han säkerligen behandlat sin. man och hans fickor med mera delikatess än han gjorde. Men att icke veta, är så ofta ens lycka: Det antogs. från början för afgjordt, att granaterna blifvit nerkastade på gatan från ett hus midt emot. Det säges nu vara med säkerhet upplyst, att de blifvit kastade af konspiratörerna ur sjelfva högen af de hundratals personer, hvilka voro församlade utanför operahuset. Huru detta gått till är svårare att förstå; men alltsammans är här det ena kuriösare än det andra. Af de från början arresterade — dessa arresteringar fortgå för öfrigt ännu alltjenit — är det, som ni sett, hittills blott fyra, hvilka betecknas. såsom tillräckligt komprometterade, den. af mig omnämde italienske grefven (OrÅ Sini), Pierri, en viss Gomez (Orsinis domestik), Jsamt ännu en markis eller grefve, lydande 1 det präktiga namnet Da Silva. De flesta tidningar, äfven de, hvilka närmast betecknas såsom regeringens organer, hafva sagt, att dessa personer äro kända såsom tillhörande ett parti, hvilket anser Mazzini såsom icke nog avancerad, och hvilket derföre i sjelfva verket I skulle vara anti-mazzinistiskt. Å andra sidan sökes det göras påtagligt, att de samman: svurne just stått i konnivens med Mazzini, Ledru Rollin och de andra icheferna i London, och man omfattar denna sannolikhet såsom ett nytt motiv attåter af.-engelska regeringen fordra dessa chefers förvisande från Storbritannien... Huru går detta ihop? Men, som sagdå, jag ämnar icke vidare uppehålla mig vid dessa detaljer och lemnar åt den pågående undersökningen att. skaffa klarhet-i det myckna, som härvid ännu är ganska dunkelt. Det är åtskilligt annat; som redan till följd af det skedda framstår temligen klart och oförtydbart;härom ett ord! Det synes mig i sjelfva verket vara en underordnad affär; om detta attentat — för öfrigt lika diaboliskt. isin anläggning som med en ovanlig djerfhet utfördt — står i sammanhang med deplaner, hvilka näras af de franska chefernä i England, eller blifvit inspireradt af ett parti med specielt italienska syften; om för öfrigt detta italienska parti är Mazzinis. eller -ett ultra-mazzinistiskt. Är det ett specifikt. italienskt anslag, framställer det sig så mycket förhatligare, som hela denna partiets omväg öfver en främmande monarks lik är endast moralisk feghet, parad med det hänsynslösaste lättsinne, och det med skäl kan från hvad håll som helst sägas: Gör revolution hos er bäst ni vill, men låt oss vara i fred, så länge vi vilja ha denna fred! Men hvad som är af aldrastörsta betydelse — och jag har redan i mitt sista anspelat derpå — är det att attentåtet, äfven om blott italienskt och så till vida isoleradt, dock -häntyder på, att revolutionen alltjemt i det tysta och hemlighetsfulla.. måste ega åtminstone någon, och icke så alldeles obetydliga, armåer äfven här, armeer, på hvilka man tror sig, äfven för mera långväga ändamål, kunna göra räkning, när allt kommer omkring. Dessa herrar Orsini, da Silva, och hvad de heta, det är icke sundt förnuft i, att de skulle företaga sig ett sådant dåd, som det af den 14; såframt de ej egde några skäl att förutsätta elementer inom sjelfva Frankrike; färdiga att åter försöka en kupp vid ett gifvet mer eller mindre fördelaktigt tillfälle. Franske kejsarens död skulle ensamt icke gifva Italien dess frihet åter — detta vore alltför enfaldigt, för att kunna på allvar tänkas af någon italienare — naturligtvis skulle denna händelse blott vara signalen till en rörelse här, hvilken åter i sin tur skulle väcka rörelser i Italien. Sådant måste resonnemanget vara, såframt ej hela detta antagna italienska parti består af idel dårar. Vi ledes åter naturligen till den frågan: Är det så, att man. Här; midt i detta skenbara lugn, midt i all denna belåtenhet, hvilken — jag antager det — är den stora majoritetens, äfven mångas, fär-hvilka det närvarande .systemet eljest icke uppfyller idealet af en styrelse — att man midt i denna så kraftfuilt handhafda organisation vandrar bland täsen onda uppsåt, förtviflade tendenser, oberäkneliga elemöenter till omstörtning och nya experimentationer? Är det så, att der t. ex. i torsdags afton stodo i otaliga lönliga vrår af Påris legioner af till allt beredda figurer, till följd af tysta order kallade på sina poster, lyssnande efter en viss igfål för att störta in öfver det bestående och på en enda natt nedrifva hvad fem år uppbygt? Är det så,l att denna stora komplott,, hvarom hela pressen här i detta ögonblick talar, ännw i detta ögonblick är mdtorikring oss, rör sig i ideliga kretsar kring den lagliga mäktens medelpunkt, väntar från morgon till qväll och från. väll tillmorgon en ny chance i stället för den som undgick den häromdagen? Är. det icke så, då reducerar sig hela affären af den 14 till-ett ganska vanligt mordanslag af nåann ERNA ERK JASON fr RA