re ls PÅ Mp rr EN rr NR Fåtom ossställa en-annan konstnär i ett dydikt förhållande. Låtom oss tänka oss en måJare, ;Hvårs! arbeten småningom försvunne under: hans händer, allt:som han frambragte dem, så att han aldrig såge dem uti deas helhet, smen blott behölle i-minnet der förebild; som hade strålat för hans blick ut ånspirationens ögonblick; medan deremot alls hans medtäflaåres arbeten :i: all deras skröplighet ideligen5 blefve btstälda för Hans kritiska blick: —-skall det då vara tänkbart, j: ens möjligt; att: denne målare skulle undg: attshysdsöfverdrifna imbillningaår om sin eger talang 2 f Må derföre ingen förebrå skådespelaren fö atet attshan ärsinbilsk, men hvar och en bör beundra? hans: förstånd när han icke är det. :s Marc säger äatt-åfunden? är -oskiljaktig frår komsträrslifvet; och det är icke ösannolikt. Men det-är fullkomligen säkert att alla andrackonstnärer bättre kunna undkomma denn: Hjertatsskräfiskåda än just skådespelåren, tv afulrder angriper ingen för det att han är beåfvadj-utan för det; att han är gynnad, oc! det finnes ingen konstart, hvaruti konst så lät: kan reduceras till gunst som i den sceniska. Hvar delen annan könstnär kan sjelf välja sitt ämne och sjelf bestämma omfånget af sit! arbetes När han ser en medtäflare utföra et stort ock vackert årbete, måste: han erkänn: dess värde, och han har icke tillfälle att alandåst — så mycket mindre; som den enes verksardhet:iåke: hindrar den andre att arbeta i samind genre: Alla landets målare och alla ländöets: skalder kuna ju, !om de vilja; på en gång behandla Caesars triumf. Att den en: målat en-skön bild, förhindrar icke den an dre att måla en ännu skönare; och att der ene skrifver ett helt drama,. förbjuder ick: den andre åttoskrifva en hel trilogi; men med skådespelarne förhåller det sig annorlända: blott: en! af valla teaterns hjeltar kömmer at spela Ceesar; och det är den, som af direktören blir gynnad vid rolutdelningen; alla d. andre äro uteslutne från triumfvagnen, ja hvad som är ähhu värre, de måste följa der såsom slafvar . eller sammansvärne och låt: den gytinade lysa på deras beköstnad. Tänkomblott hvad det vill säga för -en konst när, som känner sin storhet; och är den ende som känner den; och I viljer förstå, att han iske är blidare stämd än den öfvervunne. som i: kedjor släpades efter segerherren; I kulmen: förstå att teaterhjelten vida mera är hån förebild kundebehöfva den amilet, som mån i forntiden hängde om? triumfatorns hals för att skydda: Honom mot afund. 7 Och nä ru de tillbakasatta se ålla de fel och miss förstånd, hvartill den-gynnade gör sig skyldig Söoch devse dem allesammans och ännv tjöra dörtill, och när de så Sammanlikna dei felaktiga framställning hän hat gifvit med der felfria, :sorå de skulle velat gifva, och när d: .dertillpå det skohlösaste sätt tvingas ätt hör denbedårade? publiken tilljubla fivalen: sit ibifallsväfton efter afton — kunde de vär d wvarå menniskor, ja, kunde: de ens älska si: konst, om de icke missunnade honom det för spiida tillfället att: utföra ett konstverk ? Må man derföre döma mildt ock skonsam om skädespelatenshjertelag, för det att al under finner plats Vid teatern, men låtorn os beundra de andäntag, som ha själskraft no till att bekämpa: vidundret: 2 PIVi komma nu att tala om skådespelarer: missbelåtenhet. Strängt taget är det 1 följd förestående knappast mera nödigt, ty dei hvarest. man är säker att finna afunden, be höfver man aldrig söka? länge etter missnö jet; och så snart man harbevisat att en konst när öfverskattar sin talang, kan deticke mer: vara fråga om hans belåtenhet och tillfreds ställelse, ty körstnären kan aldrig vara til freds, när hån icke finner ungefärligen såm ma erkännande hos publiken som hög si sjelf, och äf alla konstnärer är skådespelare: deny för hvilken erkännandet Nar mest att be tyda. De andra-kunna-i-nödfall trösta si; med en eller annan illusion, Jag har t.. ex hört en målare, som fick sina bilder kasscrade vidi -expositionen, lugna sig sjelf dermed att.:det ;dock, Gud; ske lof, ännu var, ett.ställ. å, Jorden, hvarest man: förstod; att bedöm hösloriska. målningar, — och det var. på Feer öarne!: Der. bade man köpt hans. sista tafle, och: der skulle man :ock veta att.värdera desse. Jag; har hört en misskänd lyrisk skald tröst: sig, med. att. vår.. tid, var ännu -icke mo gen, till att. förstå hans poesier,:men-kom mande .slägten..skulle.. veta att värdera dem när alla nutidens moderna skalder vore glöm da.s Pör skådespelaten är deremot den när varande publiken första? sjstå och ehda in stalisen; är allt. Han bvarken appelle vartill: öfterverlden CHef . deh goda smake OFersarhe.Om häns samtida icke låt: ohors: vederfaras rättvisa, har han ingen, at boppas, ty, hvarken det frånvarande eller de komman öslagtetfår någonsin se-honom; hå: ärCock förblir misskänd-i all evighet — oc! hvad söm är allra barimligast det fins ick: en enda själ, som tror på det der :misskän nändet, Med undantag af Honom sjelf öck pi sin höjd -hans KHustri. : Ht Och hvilka ärö, fu dessa hans samtida sömv fälla denna. oåterKalleliga dom? a A:o: teaterstyrelsen. : 2:0 tidninigskritiken (recensenterna). 3:0 åskådarne, : , För att Blifva HAR IR om , dessa tre domares opålitlighet, behöfver man blot höra det SPI ae fet ifya hvarandra ömsesidigt, Till dato har det väl knappast existerat någon teaterdirektör, med Nvilken publiken och pressen icke ha varit missbelåtna iHvad, pressen angår, så säga, håde publiker och; teaterstyrelsen; Ilyem bryr sig om, tid ningarneb — och Vid alla mö liga fillfällå täfla tidningarne sjelfva Om att vittna Emot hvarandra, genom att fälla stridiga domar öf ver teaterns. prestationer. Qeh. publiken å huru blir ieke denna stormakt förhånad, både offentligt är Herrar kritiei och enskilt af herra deltärdimreoktölor to SSE. TT a hurt herp. Ja 1