Aftonbladet – 26 januari 1858, sida 2

Utan att säga ett ord gick han fram och tog tömmarne. Hm! . sade Sara Corner med en mörk blick. : Hans fostermör vågade ej säga något, af fruktar att-hon skulle ådraga gossen hårda ord eller måhända äfven stryk. Sedan allpackningen blifvit tagen af åkdonet, skickades: han bort med detta till stallet. Martha hade bemödat sig om att på bästa vis välkomna sin väntade gäst. . Tebordet var nätt ordnadt och hela sällskåpet, hvaribland äfven Patience, satte sig ned för att äta. Du har väl inte glömt kornmjölet, Sara? sade hennes bror. Visst inte, jag glömmer aldrig något, svarade hans syster kärft. Tror du att jag för intet förestått. arbetshuset i tjugo år? Hon pekade på en påse, som tillika med hennes andra saker stod i ett hörn af rummet. Martha undrade för sigsjelf hvad så mycket kornmjöl skulle vara till. Patience visste det hon. Men så hade hon också växt upp i ett-fattighus. Inte så dåligt smör, anmärkte Sara Corner; är det hemtjernadt? Nej. Min bror sade mig att han har en ko.n Ni glömmer mina fosterbarn, sade Martha med ett tvunget leende: Exförestånderskan himlade sig af häpnad. Hvilket slöseri !. utbrast hon. Mjölk, och söt mjölkrtill för barnen !-Ihte under att Amen är nära på ruinerad. Ni borde kunna skicka åtminstone tolf marker smör till torgeti Newark hvarje vecka. : Jag ansåg mjölk vara nyttig för barnenx, sade Martha undfallande. ; Så är den äfven, det vill säga skummad, och tjernmjölk,om ni ej har några svin; har