Aftonbladet – 26 januari 1858, sida 2

för så vidt man inskränker den religiösa frihöten genom afidra tvångsstadganden, som man: icke så noga vill eller kan specificera. Men med principer har det sig, som bekant, icke så noga för: Svenska Tidningen, Hon vet också, att ingen till henne riktar anspråk på-.någon-.ledande. och -konseqvent -genomförd princip; i skuggan af hvarjehanda isrent politiskt hänseende -åtminstone för vårt land och våra förhållanden mera likgiltiga debatter inom den utländska pressen hvilar hon lugnt, men noga aktgifvande på hvarje tillrfälte att kunna nafsa de liberala här hemma i Kälarne; detta är hennes enda verkliga och troget genomförda princip. För det. målet skulle hon också, om-det behöfdes och något båtade, kunna använda socialistiska utgjutelser mot medelklassen och dekonstitutionelt: liberala, likaväl som legitimitetens och junkerdömets argaste anatemer öfver de progressiva iderna i religiöst, politiskt och nationalekonomiskt hänseende. Beträffande derefter den åskstråle, som Sv: Fidn. sålunda söker sig-en anledning att sluriga imot de liberala tidningarne i vårt land, och specielt mot det-mycket liberala Dagligt Allehanda efter 1844, derföre att nämde blad skållha uppmanåt regeringen att tysta misshägliga konservativa talare på riddarhuset samt misshagliga pennor ibland pressen, hvarvid Aftonbladet skall. ha instämt i denna servile ministerialism; så innefattar detta, efter hvad vi Känna om den tidens tidningspolemik,) ett fullkomligt misstag. Det är sant att den dåvarande liberala: pressen understödde ministeren, och detta långt mera och betydligt längre än vi anse rättfärdigadt af omständigheterna; men detta skedde emedan pressen trodde ministeren vara liberal; hvilket hor ock i någon mån måtte -häfva varit, åtminstone att döma efter det--hat, hvarmed hon ännu i dag förföljes af konservatismens och junkerdömets organer. Men så: vidt vi kunna erinra oss, gick samma press aldrig längre än att hon uttryckte sin åsigt, att en liberal regering gör sig misstänkt för dubbelt spel, då sjelfva hennes förtroende-embetsmän uppträda med politiska läror, stridande mot regeringens program, och då hon tålmodigt låter sina liberala pro! positioner :sönderrifvas af dessa sina egna närmaste organer. Detta ansåg den liberala pressen då, likasom den skulle göra i demma stund, öfverskrida gränsen af det tillbörliga och böra fättvist uppväeka tvifvel om uppriktigHetefi af regeringens afficherade liberalism, tvifvelsmål, .som sedermera..gudnås visat sig vara alltför mycket berättigade. På samma: sätt fann den Fd: v. liberala pressen det otillbörligt, att uti regeringens. officiella blad. en för sin särdeles intima -förbindelse med hofvet känd penna uppträdde. med -satser, helt och hållet mott satta -dem: ministeren angaf, och trodde det fördenskull vara regeringens pligt att icke till! låta ett sådant skriftställeri i det blad, sorå den -tiden. allmänt ansågs stå under. hennes Tedning — den misshagliga pennan naturligtvis alltid öppet lemnadt, att i någon annan tidning ler på annat sätt offentliggöra sina tankar. Det -var-således; så vidtvi kunna fatta, ett slags nit för den dåvarande regeringen och en i viss mån kanske öfverdrifven fruktan att dess s. k. liberalism skulle bli misskänd af det liberala partiet, och visst icke någon fruktan för det inflytande den ifrågavarande författarens tankar skulle kunna utöfva på den allmänna meningen — ty detta var då lika litet fruktansvärdt som sedan den misshagliga pennan beredt sig ett godt svängrumr i den nuvarande officiösa hoftidningen — det var, som sågdt, helt andra bevekelsegrunder än dem Sv. Tidn. låter påskina, som vid den tiden framkallade det mycket omtalade munlåset. Att en regering i komitder insätter personer, som omfatta de inomrTegeringen rådande politiska och sociala åsigter, torde näppeligen från liberal och konstitutionel synpunkt kunna Elandras, såvida man . nemligen utgår från den. grundsatsen, att en minister bör. ha-en Hågorlunda homogen sammansättning och representera en viss gemensam hufvudåsigt sam sålunda ej vara blott principlösa och viljelösn tjenare åt; allenastyrandet. . Så som -komiteer nu-nedsättas och begagnas utgöra de merändels en beqväm utväg att på anständigt sät befria -sig från en, fråga, som man saknar all lust att gripa sig an med, men som man icke för skams skull kan direkte kasta under bordet. Det kan-till och med sättas ifråga, huruvida det icke ganska ofta vore önskligt at den-.minister, : till .hvilkens departement der fråga hör, som af komite skall bearbetas och utredas, sjelf såsom ordförande eller ledare deltoge i komitens. arbete... Derigenom skulle man kunna vara förvissad om, dels att rege. ringen : icke helt intresselöst lade komitens förslag å sido eller handlöst remitterade den till riksstånidens arkiver; dels äfven att der icke, utan ringaste detaljkännedom och med ett: blindt förtroende till vissa personligheter såsom sina-propositioner framlade för ständerne förslag, Hvilka — i likhet med den senaste propositionen i. jernvägsfrågan — väl hade behöft att allvarsamt pröfvas och begrundas Kronprinsen-regentenhar i dag håll konselj. —— —-Med anledning af. finånsministerns citkulär rörande uppbördstiden för 1857 års kro noutskvider lärer öfvetrståthållareembetet; be